Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
604 MARI
ena lillfingret en kolossal solitär i
silfverinfattning, ty koran förbjuder
männen att bära smycken af guld.
En krigarekarl, en soldattyp,
rättfram, hänsynslös, okänslig, bredaxlad,
medellång, kraftigt bygd. Ett tunt
krusigt skägg omger hans ansikte,
hvilket är blekare än vanligt är hos
högättade araber.
Sådana ögon som hans har jag
aldrig sett. Till den grad stora, att
ansiktets proportioner närapå
förryckas; bärnstensbruna, skimrande.
Deras blick är fast och forskande, hård
och högmodig.
Från topp till tå en österländsk
despot af den gamla, blodröda
bekännelsen. —
Dr Vassel, som på morgonen
haft en konferens med sultanen,
tjänstgjorde som tolk.
Först frågade Mulai Hafid, om
jag reste i politiskt eller
kommersielt syfte, hvilket jag besvarade
nekande.
Sedan berättade han att han läst
en dikt om konung Oscar II,
skrifven af en egyptisk lärd, som bevistat
orientalistkongressen i Stockholm.
Och därefter började han att efter
alla de marockanska stormännens sed
orda om sådant, som för dem främst
värdesätter ett land. Huru många
soldater kunde vi sända i fält, huru
många örlogsskepp hade vi sjösatta,
hvilken modell på gevären? Hade
vi bergsartilleri, eller hade jag själf
sett det italienska bergsartilleriet?
Kunde vi tillverka kanoner inom
landet? Var Stockholm befästadt,
liksom Fez, och hvarför inte o0. s. v.
i oändlighet.
Så godt jag kunde sökte jag
besvara allt detta och frågade honom
sedan själf, om han hade reda på,
att Sverige jämte Danmark voro de
MIHI
sista, Som betalte svartskatt till
makhzon för att icke blifva uppbringade
af deras sjöröfvare.
Men Dr Vassel förklarade, att
sultanen redan visste detta, och att
han inte ville tala härom, hvarför
det vore bäst att inte vidröra detta.
— Emellertid hade Mulai Hafid märkt
att vi språkade sinsemellan och
frågade ifrigt hvad det var. Förmodar
att Dr Vassel måste fantisera ihop
något, ty kaparehistorierna dugde det
ju ej att komma med.
Under det de troendes behärskare
talar, vaggar han långsamt fram och
tillbaka, och de stora bruna ögonen
släppa en aldrig en sekund. Mellan
orden hör man då och då officerarnes
kommandorop från Bab-el-bujats.
Och han fortsatte: _
«Hvilket land står ni närmast med
politiska sympatier?<
«Tyskland.«
«Har ni några fiender?s
Jag sade att man vid hvarje
öppnande af riksdagen fick veta, att
förhållandet till utländska makter var
det allra bästa — — —
De troendes behärskare kastade
sig baklänges, upphäfvande ett
våldsamt, öfvermodigt gapskratt. Så tyckte
han visst att han själf skulle fram
med något lustigt, ty han yttrade:
«Det är verkligen synd att du
inte tagit med dig litet snö från
Sverige till mitt heta land.s
«O, Mulai Hafid,z sade jag, «du
äger ju själf så mycket snö på de
stora Atlasbergen.<
« Nåja, det är ju sant,« svarade han,
«och detta år lär där finnas mera än
vanligt. Men det är ju alldeles klart,
att snön på Atlas kan inte alls vara
så kall som snön från norden.”
Så funderade han ett litet tag på
om han skulle ha något vidare att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
