Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
626 CECILIA
”Titta nu på Torsten! Nog är han
omöjlig, ” hviskar fru Maud
halfskrattande till fru Ström. ”Där går han med
köttfärsen i högsta hugg, papperet
håller sannerligen inte tio steg till...”
”God dag lilla älskade!”
Advokaten vill ge sin fru en glad
och svettig kyss, där han balanserar
ett föga aptitligt köttpaket i ena handen
och i den andra ett paket, som för alla
talar högt om att det döljer en stor
butelj, medan slutligen alla fickor
oformligt puta ut af lästa och illa vikta
tidningar. Efter kommer häradshöfdingen,
sval och korrekt, med en Jiten resväska.
”Söta Torsten, nog kunde du ha
fått ett snyggare paket ... Är ölet med ?
Och den stora korgen ?”
”Allt är med och vi är hungriga af
bara tusan! Vi har inte hunnit äta
lunch — ah, det skall smaka skönt att
bada i dag. Är vi klara nu? God
middag, kapten!” — med en hälsning
uppåt kommandobryggan. ”Så tåga vi
då.”
Man sätter sig i rörelse, bekikad af
båtens alla passagerare, advokaten
befrias från köttfärsen och docenten
slingrar sig behändigt undan från att bära
något genom att hvissla på den lilla
pojken, som skyndar fram på sina
snabba bara fötter och med viktig min
kånkar åstad på matkorgen och diverse
annat, alltjämnt i den tron att hela
sällskapets blickar beundrande hvilar
på hans smala rygg och vickande lilla
ändalykt.
Under middagen faller en befriande
regnskur och med den svala doften af
våt mylla och granbarr blandar sig
röken från damernas cigarretter. Sjön
har blifvit stilla igen och dess konturer
beslöjas af ett fint grått regndis.
""Vet ni hvad jag skulle önska just
WENDEL
nu?” säger någon — för resten fru
Maud.
”"Nej, men vet ni hvad! Hvar och
en skall önska något just nu!”
Det är fröken Blochs vanliga
sällskapliga energi, som tar sig uttryck.
”Ja, låt oss hitta på önskeleken,”
säger häradshöfdingen leende. ”Ni, fru
Maud, önskar?”
”Ack, jag satt bara och undrade
hur det skulle vara, om vattnet där
ute plötsligt skulle börja röra på sig.
Se dit ut och tänk er, att det plötsligt
från en fläck börjar gå svallvågor, som
slutligen kommer ända fram, det sjuder
och bubblar och bäst som det är sticker
ett hafsvidunder upp hufvudet! Ett
ohyggligt djur, ”” fortsätter hon ifrigare,
”något svart, fjälligt och slemmigt, som
aftecknar sig mot stranden midt emot,
ett kolossalt djur, något mystiskt,
hemskt och plötsligt, som vi aldrig ha
sett förut — skulle inte det vara
spännande?” Hon ser sig om på de andra.
”En sådan väldigt stilig önskan U”
tänker Beda, men hon säger det inte
högt.
”Maud är alltid så oväntad, ” säger
advokaten belåtet, efter den lilla paus
som följt på hennes fantasi, då alla
suttit tysta med blickarna fästa på sjön.
”Det var en litterär önskan ni
hade, ”” säger docenten. ”Jag önskade
— ja, jag måste väl säga det?”
""Visst, visst, ” ropa alla
förväntansfullt.
""Att jag finge se en vacker kvinna
bada i denna samma sjö och ati hon
ville sitta på en sten och sjunga för
sig själf, hvit och ovetande om att
någon såg henne.”
”"Nej, snälle Oleballe, försök inte!
Att konstruera upp sådana dumheter —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
