Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNDOMSMINNET.
Ar JANE GERNANDT-CLAINE.
PERSONERNA:
Viva Henning.
Doktor Malkolm.
Scenen försiggår i doktorns eleganta mottagningsrum, hvars fönster vetta mot de lummiga
gångarna i en gammal brunnspark. Mottagningstimmen är redan förbi, och doktorn står i begrepp
att lämna sin plats vid skrifbordet, då dörren öppnas och fröken Henning stiger öfver tröskeln. Det
är en ett par och tjugu år gammal flicka, klädd i hvit promenaddräkt och med en stor, ljus hatt öfver
det rika blonda håret.
ögonblicket därpå blir det nästan blekt.
försöker dölja.
Viva. Doktorn väntade inte att få se
mig ?
Doktorn. Nej, uppriktigt sagdt, men
det är väl ingenting ledsamt?... Ingen
är sjuk, hoppas jag, hvarken fru Henning
eller disponenten?
Viva. Nej, ingen är sjuk...
bara jag som —
Doktorn. Som?
Viva. Ville tala med doktorn... Jag
skulle kommit både i går och i förrgår,
men vågade inte... I dag kunde jag inte
stanna hemma... Jag hatar feghet —
både hos mig själf och andra — och har
kämpat mot så mycket... Ända sen vi
skildes åt i torsdags, har jag gått och varit
olycklig ...
Doktorn (med ett väl tydligt försök att
anslå en lätt ton). Hvarför det, fröken? ...
I torsdags var ni mycket förnuftig ... Det
var bara jag som var dum... Man friar
Det är
I det hon släpper låset, far en hastig rodnad öfver hennes ansikte, men
Doktorn betraktar henne med en förvåning, som han icke
Han är en man i trettioårsåldern med ljusa, regelbundna drag och pröfvande, blån
ögon, där en vaken ironi ständigt vill glimma fram.
inte till en ung flicka utan att vara säkrare
på sin sak än jag var... Och ni gjorde
alldeles rätt i att ge mig respass —
Viva (obehagligt berörd). Respass...
Doktorn. Fäst er inte vid uttrycket,
fröken ... Jag är inte poet... Jag är bara
en ledsam ungkarl, som njuter ett stadgadt
och inte oförtjänt rykte som kvinnohatare.
Viva (betraktar honom). Hade ni
förtjänat ert rykte, skulle jag aldrig talat till
er, doktor...
Doktorn (ler). Inte det?
Viva. Nej... Jag skulle gått förbi er
som jag går förbi spindlar och igelkottar
Med en liten känsla af obehag att
stöta på något, som funnits före mig och
kommer att finnas efter mig också, men
som inte är trefligare för det...
Åtminstone från min synpunkt sedt... Hade
doktorn hatat mitt kön, skulle jag inte
kunnat stå och tala med er i fem minuter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
