- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1909 /
656

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



"KÄRLEKSDRYCKEN".

AF

å stigen genom strandskogen

kom fru Mina långsamt gående,
med stråhatten hängande, för
att håret skulle torka, med badgrejorna
under armen; och de svartgrå ögonen
kisande mellan alar och hassel, spejande.
Vid randen af en vid, solgnistrande äng,
där endast de präktiga höstackarna fällde
smala halfrundlar af skugga, stannade hon
plötsligt. Man kunde tro, att hon fruktade
det bländande ljuset af
augustieftermiddagen. I själfva verket hade hon just
varsnat någon, som hon ganska säkert
väntat träffa på vid denna timma och på
denna plats.

Midt på ängen gick en bred och
solbränd, ljusskäggig man, i rymlig blå
linnedräkt, makligt från stack till stack,
kännande och profvande höet än på sol- och
än på skuggsidan. Ibland tog han
kritpipan ur munnen, nöp åt sig en hötapp och
luktade; spottade sedan med slött belåten
uppsyn och vände ytterligt långsamt
tillbaka till stigen utmed skogskanten. Han
hade tydligen ej en aning om att vara
iakttagen. — Men fru Mina smålog, i det
hon fortsatte sin kurs, så att de minuten
efter måste råkas i en vinkelspets.

”God dag, frun!” sade den infångade
helt lugnt, lyftande sin hvita mössa.

”God dag! — Kapten går och ser på

511

sitt hö?




GUSTAF ULLMAN.

”Jaa — man orkar inte stort annat i
värmen. ”

”Å, jag har nyss badat, så jag tycker
det känns så skönt här i lunden.” —
Hon plirade upp mot hans kopparblanka
sjöbussansikte. Han nickade.

”Ja, jag sparar badet tills solen bärgas,
sen sofver jag bättre. — Puh!” — Han
strök sig öfver den kind, han vändt åt
väster, medan svetten pärlade ner från
de buktiga tinningarna. Hennes förstulet
kittlande blick undgick honom.

”Gudilof, i nästa vecka ger jag mig

af igen.”

”Till Tyskland?” Hennes röst var
pressadt lågmäld.

”Ja — till att börja med.” — — Han

hade satt sig i gång igen inåt byn, som
för att följa henne. Det var på pricken
hennes afsikt, och hon kände, att nu styrde

hon den gode kaptenen — om hon bara
höll sig vaknare än han. Och det måste
hon — tiden tillät inte längre någon
tve
kan, någon blyg och bäfvande förbidan.
Om några dagar skulle han vara borta,
kanske bjöds henne nu för sista gången
ett tillfälle att bringa till uppfyllelse den
heta önskan, som brann — sedan månader
— innanför hennes fullmogna barm under
den svala, hvit- och blårandiga blusen.
— Hon sporde:

”Kapten har väl inte lust att svalka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:26:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1909/0668.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free