Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OFFICERSFAÄAKTNINGARNA I OSTENDE 1908
regel uppställdes: ”den som träffar har
rätt. ”
Det var isynnerhet några täflingar,
som på 1880-talet arrangerades i Paris
mellan maitres d’armes, som förorsakade
massaffall från florettfäktarnes läger, ty
de förtviflade prisdomarne stodo maktlösa
mot de täflandes alla knep och försök att
bortresonera träffarna. Hvarför icke på
en gång bortkasta alla konventionella
regler? blef frågan för dagen, och man
gjorde en fullkomlig invasion till de salar,
där värjfäktning var föremål för
undervisning.
Liksom vanligen brukar ske vid alltför
tvära öfvergångar fann man likväl snart,
att man gått för långt och att fäktningen,
frigjord från alla regler, blef ett oting, ett
dyrbart tidsfördrif, där man intet lärde,
om ej att förstöra klingor och där form
och stil blifvit föråldrade begrepp, som
ingen visste hvad de betydde. Följden blef
en kompromiss i det att man i allmänhet
erkände floretten som ett utmärkt
skolvapen — mera undantagsvis täflingsvapen
— under det att man reserverade värjan
för täflingarna.
Jag talar här om de mera medgörliga
från de båda lägren. För de mest
chauvinistiska finnes naturligtvis ej några som
helst förtjänster hos motpartens åsikter
om vapnen och dess rätta bruk.
Sommarens stora täflingar i London
och Ostende gifva en trogen bild på olika
grader af de förstnämnda mera moderata
åsikterna. I London hade sålunda all
täflan på florett uteslutits ehuru ifriga
bemödanden gjorts, bland annat från
svenskarnes sida, att få en sådan till stånd.
Anti-fleurettisterna voro sålunda här i
majoriteten och det enda, som kunde
utverkas var en uppvisning (display) på
florett, men denna hade fått en så
ofördelaktig och undanskymd plats på
dags43.
667
programmet, att den försiggick tämligen
obeaktad.
I Ostende åter var täfling å florett
upptagen på programmet och endast på grund
af den något större tillslutningen till
värjtäflingen kunde man sluta till, att
denna omfattades med mera intresse. I
afseende på plats å dagsprogrammet och
öfriga anordningar hade man varit fullt
opartisk.
Såväl för fäktare som åskådare vill det
emellertid en stor portion tålamod till då
det gäller täfling på värja. Spelet blir lätt
monotont, då de täflande såsom
nödvändigheten bjuder, äro ytterst försiktiga och
mest rikta sina stötar på motståndarens
vapenförande hand och underarm.
A och O, begynnelsen och ändan är att
kunna bida sin tid, och väl förbereda sitt
anfall, emedan det ofta visat sig, att den
som attackerar ifrigt, lätt ränner upp sig
på en motståndare, hvilken kanske är
afgjordt underlägsen som fäktare, men fått
en vink om att bästa sättet att reda sig, är
att sträcka, det må nu vara motiveradt
eller ej.
Vid florettfäktning däremot blir spelet
rikare och lifligare, samt krafven på
intelligens, god skola och sorgfällig
utbildning större. Här kommer det arbete som
nedlagts förr eller senare till heders, under
villkor att förutsättningarna i fysiskt och
psykiskt hänseende hos individen ej äro
alltför ogynnsamma.
Vid täfling å värja har man sett
”underbarn ” lyckas, å florett aldrig,
åtminstone om den varit af grundligare art,
d. v. s. ej blott på två eller tre stötar, då
ju slumpen kan tänkas spela in, utan
ordnad antingen på relativt lång tid eller
större antal stötar.
I fråga om de olika fäktmetoder, som
kommo till användning i Ostende, kan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
