Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
668
Annan form af samma rörelse.
i stort sedt endast tala om den franska
och den italienska skolan.
Man har karakteriserat dessa olika
skolor rätt träffande, då det yttrats att ”en
italiensk fäktare bör vara en Herkules,
en fransk fäktare kan vara en kvinna”.
Italienarnes största förtjänster som fäktare
ligga i den kraftigt och sorgfälligt
förberedda attacken, de briljant utförda
kontraparaderna — äfven i låga linien — och de
mycket herravälde öfver kroppen
fordrande, öfverraskande rörelserna åt sidan eller
kattlikt mjuka öfvergångar från
gardställning till en ”passato sotto” (utfall med
djupt framåtlutadt öfverlif) m. m. Den
franska skolan åter har sin styrka i den
snabba, intelligent använda riposten, som
förutsätter en väl utförd parad och kräfver
en finess och en rörlighet i fingrarna
(doigtée), som italienarna ej kunna
åstadkomma med den fattning om fästet,
hvilken de begagnat sedan sekler tillbaka.
STEN DRAKENBERG
Fransk fattning af floretten.
Italiensk fattning af floretten.
” Italiensk florett.
För jämförelsens skull äro de franska
och italienska fästena och fattningarna här
afbildade, liksom några af de, speciellt för
den italienska skolan, typiska rörelserna.
Såsom betecknande för ofvan gifna
omdöme om den italienska skolan har
jag här medtagit ett par något karrikerade
teckningar, ehuru de ej härstamma från
Ostende-veckan utan från en tidigare
period, då den ryktbare, italienske
mästaren Pini hade sina sammandrabbningar
med Rue i Paris.
Å den ena teckningen synes, förutom
hufvudfiguren, den muskelstarke
chevalier Pini, en del åskådare, som tankfullt
betrakta hans öfningar med
40-kilo-vikterna. Bland dessa igenkännas lätt
Merignac, den oupphunne franske mästaren och
”le prince des Fleurettistes” Chevillard,
bekant för åtminstone en del af
Stockholmspubliken, sedan han denna vår
gästade ”Föreningen för Fäktkonstens
främ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
