Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN OFFENTLIGA BARNBESPISNINGEN
som kan väntas följa. Där det förra
väsentligen öfverväger, där gifvas indikationer
för handlande. Mot framsyntheten är
sålunda ingenting att invända, men den blir
betänklig och hämmande, när den slår
öfver i långsökthet. En illustration härtill
är följande: i en medelstor svensk
fabriksstad, som tillika är garnisonsstad, skulle
inrättas en ”mjölkdroppe”. En i
välgörenhet mycket verksam och erfaren kvinna
motsatte sig detta energiskt, under
uttalande af den farhågan, att en dylik
institution, som gifvetvis mest skulle komma
”oäkta” barn till gagn, skulle allvarligt
slappa manskapets moraliska ansvarskänsla
i deras förhållande till unga kvinnor!
Att äfven den offentliga
barnbespisningen kan medföra skadliga
fjärrverkningar, kan endast den förneka, som icke
har sinne för det sociala sammanhanget.
Detta förhållande delar den sålunda
med all annan social verksamhet
exempelvis fattigvård, försäkringsverksamhet mot
sjukdom, olycksfall, ålderdom,
fackföreningsrörelse m. m. Men barnbespisningen
har en alltför stor betydelse för det släkte
som tjugu år härefter skall uppbära
samhällsbyggnaden för att uppgifvas på grund
af farhågor, som närmare besedda äro
betydligt öfverdrifna.
Att det vore bättre, om barnen kunde
få sund och tillräcklig kost i sina hem
är ju själfklart. Att allt därför bör göras
för att mödrarna icke må ryckas från sina
hem på grund af näringsbekymmer, att
mödrarna böra beredas tillfälle att lära sig
laga mat, böra vänjas vid ordning,
renlighet, sparsamhet, att fäderna må ändras
därhän att de icke supa, att öfver hufvud
mänsklig ofullkomlighet bör bekämpas —
ja, hvem förnekar detta? Men skall allt
detta göras innan barnen få mat, fruktar
jag att undernäringen hinner att utöfva sitt
fördärfbringande inflytande ännu på många
687
generationer. Nog bör det vara enhvar
klart, som har någon uppfattning om hur
svårt det är att ändra vuxna människor,
särskildt då de lefvat ett helt lif under
svåra förhållanden, att ett reformarbete i
syfte att så omändra 5,000 af de Fattigaste
hemmen i Stockholm, att dessas barn
kunde få sund, renlig föda på bestämda
tider är ett jättearbete (omöjligt i
praktiken) mot hvilket offentlig bespisning af
dessa barn är ett lekverk. Att i enstaka,
ja kanske i många fall, en ekonomisk
hjälp till modern skulle vara att föredraga
framför att bespisa hennes barn skall icke
förnekas. Det förutsätter dock intim
kontakt med hemmen och är f. ö. en dyrbar
väg att slå in på.
Att hemmens ansvarskänsla slappas
däraf, att ett eller annat af många barn
få ett mål mat om dagen borta, må på goda
grunder betviflas. Jag har för att bilda
mig en öfvertygelse i denna fråga besökt
ett trettiotal af de hem, där barnen
sistlidna vinter bespisades i skolan. Hemmen
utvaldes genom lottkastning och voro
belägna dels på Kungsholmen, dels på Söder.
] något mer än en tredjedel af fallen
var faderns alkoholism orsaken till
hemmets oförmåga att gifva barnen den föda
de behöfde, i öfriga fall voro mödrarna
borta på arbete, eller barnskaran så stor,
att armodet var uppenbart. Endast i ett
fall kunde jag ställa mig tveksam till
behofvet.
Den som sett dessa ”hem”’, skall
sannerligen vara uppfinningsrik på
synpunkter, för att tro att deras ansvarskänsla
slappas, om en af de många munnarna
mättas. De bättre af mödrarna blifva
tvärtom uppmuntrade i den svåra kamp
för att hålla hop hemmet och mätta
barnen, som de föra tyst och segt. De äro
tacksamina och glädjas öfver att barnen
taga sig; fråga med oro, om deras barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
