Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENFIORLFEICEA
TAFLOR UR ETT MÄNNISKOLIF.
ar ELSA LINDBERG-DOVLETTE.
(Forts.)
Det fanns för en tid tillbaka en gammal gata i Stockholm och där bodde de förunderligaste
män
niskor. — Puckelryggen Pim, som var urmakare och "fioldoktor"; gubbarne Jakob och Jonatan med deras
barska hushållsfru tant Malvina; slaktar Bengts hustru, som handlade med korf, men gömde på ett
"blått rum", där hon hvilade sina tankar från mat; "Stöfvelkungen", som hade stöflar både t tak och i
källare; fröknarna ” Pappersknif’", två blyga gamta systrar, som ägde en liten pappershandel
och"Kattjungfrun", 8om bodde på vinden och om kvällarna satte ut mat åt gatans hemlösa kattor. Alla dessa
enades i sitt kärleksfulla intresse för Pims lilla systerdotter Viola, eller Fiola, som hon kallades, därför
att hon spelade fiol. Hon ägde nämligen förmåga att spela fram just det, som hvar och en mest
längtade efter. Och därför lät också gubben Jakob henne ibland spela på sin dyrbara fiol, som efter den
ryktbare instrumentmakaren kallades "Guanerius". Och Fiola fattade en stor kärlek till det ädla
instrumentet. För att vidare utbilda sig profvade hon in i Konservatorium och blef först antagen till
aspirant, sedan till elev. På det att hon skulle kunna resa ut och studera till Parrs, samlade man ihop
pengar och sedan hon gifvit en konsert, reste hon, följd af den gamla gatans alla förmaningar att
arbeta duktigt. Men vid swm återkomst insåg hon snart, att hon ej hade någon framtid här hemma. Och
sedan hon fått ett bref från Petersburg, reste hon för att pröfva sin konst i främmande land. Under
resan till Petersburg träffar hon en musikkritiker, doktor von Wullt, som lofvar att hjälpa henne fram
i den stora främmande staden. Hon hyr i Petersburg ett litet rum hos ett par gamla tyska fröknar,
som bo vid Moika-kanalen bakom en stor gård. Men fastän hon genom en generalska Milloff får
tillfälle att spela inför en rysk hofdam, slår hon ej an därför att hon saknar elegans i sitt uppträdande.
FEMTONDE KAPITLET.
”NOCTURNE”.
Det är natt nu i den stora
främmande staden. Men det är ingen natt,
som sofver. Det är den natten, som
är lefvande af allt det lif, som vaknar
först, när gardinerna dragas ned och
mörkret lägger sig tungt täckande öfver
.staden, medan lyktornas ljus stå likt
gula, suddiga fläckar, strödda ut öfver
gatornas slingrande oändlighet.
Aldrig få Newskis breda trottoarer
hvila från trampande fötter. Öfver dess
stelnade asfalt gå vågor, som aldrig
lägga sig till ro — oroliga, hemlösa vågor
från det stora människohafvet därute.
Kyrkorna rada sina kors upp efter
dess kanter. De finnas där
allesam
oiitzed sy GOOSIe
mans — de ortodoxa, de katolska, de
lutherska och de reformerta. Det är,
som om de samlats hit för att.sträcka
sina korsarmar varnande och bedjande
mot dem, som vandra här. Men nu i
nattens dunkel smälta korsen samman
med mörkret och ingen tänker på att
mumla de långa bönerna.
Gostiny Dvors, bazaren vid
Newski, långa, hvita pelargång öppnar sig
likt en tom omfamning ut mot Newski.
— Daär ljuder en kvinnas ångestrop.
Tomheten ger ett hemskt eko.
Och blir det för ett ögonblick tyst
öfver Newski är det en tystnad full af
väntan på plötsliga, underliga ljud, som
brutalt skola kasta sig ut och bryta den
stillheten, som ingen stillhet är, blott
ängslig bidan på ny oro.
Mörkt och slutet är nu det lilla
ka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
