Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
692
pellet, där den gamla prästen med det
tunna håret hela dagen mumlar sina
entoniga böner och nunnornas svarta,
hviskande folk tigger vid ingången.
Alla förgyllda helgonabilder, alla böner
och heliga ord äro stängda där inne för
den syndiga natten. Blott en liten
ensam röd lampa belyser med svag,
darrande låga Kristusbilden. — Omätligt
sorgsna skåda dess ögon ut mot den
natten, som vakar.
F lyktornas närgångna
underbelysning står det tomatfärgade
Anitschkoffpalatset flammande rödt liksom en
fonddekoration i en feeripjäs. I vilda poser
stegra sig bryggans svarta järnhästar.
Fontankakanalen ligger orörlig
därunder med tunga, trubbiga lastpråmar
fastfrusna vid kanterna.
Skrik och skratt. — Höga
kvinnoröster och starka, brutala
mansstämmor. De komma i klungor —
studenterna. Vid en lyktas osäkra sken blänka
de förgyllda knapparna till i rockens
blå uppslag. — Mössan i nacken. —
Slagsmål och vilda omfamningar.
I gathörnet sofver polisen; stående
orörlig med hufvudet in i den grofva
» basliken”. Vid trottoarkanten snarkar
isvoschikerna med den trasiga kaftanen
dragen tätt omkring sig. De sofva
hopböjda i kölden, lutande ut öfver
släden. Som en knippa slaka senor hänger
den magra hästen på knotiga ben —
sofvande, insnörd under lokans”" tunga
båge.
Vid Moika-kanalen är det mörkt.
Och kommer man ut från
Newskipassagens elektriska, skarpblå ljuskrets
dit in, så ser man ingenting i början
för alla vinklarnas stora dunkel.
Några groft, sminkade kvinnor röka
Cigarretter i ett hörn strax invid
kana
ELSA LINDBERG-DOVLETTE
lens runda bågbro. Ett par muschiker
omfamna hvarandra, rörda af en tömd
brännvinsflaska, som ligger bredvid
dem i snön. En hel rad välstängda
portar rada sig efter hvarann. Och
till slut porten till den ”stora gården’”’.
Där framför sitter dvorniken och
sofver. Bakom de väl tillbommade
dörrarna ligger den ”stora gården” mörk
och öde, väntande på dagens rörelse.
Men från det lilla fönstret högt
uppe i gårdens ena hörn lyser en
lampa.
Det är en flicka, som vakar
däruppe, ensam. Hennes .tankar gifva
henne ingen ro att sofva.
Hon vill fängsla sina tankar
samman med en knut, hålla dem i sin hand,
befalla öfver dem, få dem att gå in på
banade tillåtna vägar, binda liksom en
tung loka öfver dem, få dem att knoga
och draga likt låmåvåjernas""”” tåliga
hästar. Men de äro ej att taga fatt på.
De fly bort från henne — flyga likt
fria fåglar, som älska att flyga.
Och det är den underliga, vakande
natten, som drager dem ut till sig och
lockar och lockar — storstadens
sömnlösa natt är det.
Hvad hjälper det, att där midt emot
henne hänger ett bibelspråk i tarflig,
brun träram — ett bibelspråk på tyska,
broderadt med röda korsstygn af någon
deutsches mädchen, som alltid hade
sediga tankar och nedslagna ögon.
Hvad hjälper det, att den dygdiga,
tyska inackorderingsfröken tassar ut i
tamburen med håret flätadt i små magra
flätor under sin anständiga, fula
nattmössa och med ett ljus i handen och
stänger alla dörrar med dubbla lås.
Hvad hjälper det, att gardinerna äro
lätt fördragna, att den lilla
arbetsam
” Rysk kapuschong. — 4 En buge af trä, hör till ryska seldonen. — + Formän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
