Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅR 6000
NYMAN.
ar ALF
A etta sällskap talade om år 6000.
Verandaluften var halfskum
s och läskande kylig,
humlespaljén lagom tät och viken nedanför
trädgården sken svagt saffransfärgad i
försommarnatten ...
Herrarna sutto i flätstolar så bekväma,
att de kunde stå som exponenter för
Andens seger öfver Materian. På bordet
framför dem glimmade diverse karaffer,
och man kunde på resonemanget höra,
att de icke blott voro bildade utan äfven
mäktiga logiskt tänkande. Men af
försommarnattens charme förmärkte de
ingenting, hvarken af körsbärsträden nere i
trädgården, som dignade under sin porösa
blomsterfragga, eller af den unga
sjuttonåringen, där hon förströdd lekte med
humlerankorna kring verandans pelare. Ty
de skådade tingen ur Evighetens synvinkel
samt läppjade esomoftast till
whiskybägarna. Och hon hörde en af dem säga:
”Ja. Jag kan föreställa mig, att den
tidens människor icke komma att veta
stort mera om oss än vi om Spy- och
Neanderthalmänniskan! Kanske skall man
då säga alldeles detsamma om vårt
kranium som vi om istidsfolkets: utstående
kindkotor och för låg panna! Och om de
i tanken icke utrusta oss med långraggiga
björnhudar, så kommer det nog närmast
att bero på, att de aldrig sett ett dylikt
djur ...”
Och i den fulla prakten af välklädd
cedsy GOOSle
nittonhundratalsmänniska lutade sig den
unge arkeologen tillbaka i stolen.
”Javäl. Du kan ha rätt. Hvad veta
vi om t. ex. etruskerna... Några kärl,
några lersarkofager, det är allt”...
filologen gjorde en gest med handen som
för att sinnebilda tillvarons intighet men
råkade i halfskymningen på det
majestätiska grogglaset, som han strax fattade.
”Åja... visserligen” — arkeologen
slungade sin halfrökta cigarr ut i
trädgården, ”men hvad tror du väl man
kommer att ha kvar af oss år 6000? Låt
mig gissa. Möjligen ett förrostadt riksäpple,
som burits af någon senfödd monark och
som kommer att föranleda den tidens
kulturhistorici till vidlyftiga och säkerligen
halsbrytande hypoteser. Ja. Eller kanske
finner man en dag på bottnen af någon
nerrasad, underjordisk kloak ett till hälften
uppfrätt menukort från en
svinafvelsutställning .i någon landsortsstad och som
man naturligtvis kommer att uppfatta som
ett alideles enastående dokument och som
en probersten på vår kultur. ”Så långt
hade de alltså hunnit. Så skrefvo de. Så
tänkte de.” Ja. Och så följa
tolkningsförsöken. Filologerna komma att i lärda
fejder göra gällande hvarandra motsatta
läsarter. En del auktoriteter yrka, att det
skall uppfattas som ett ode till
fruktbarheten, under det att andra vidlyftigt
försäkra, att det är en kärleksdikt. Men att
det är en dikt, därom enas de...”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
