Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVOKATENS UMGANGE
”TJag telefonerade till Oleballe och
åt middag med honom i enskildt rum.
Ja, kära du! Det egendoml!iga är, att
det aldrig har intresserat dig. Det är
onu flera månader sedan det varit en
liten hemlighet mellan honom och
mig. ”
Advokaten böjde sig fram för att
se under seglets kant och som alltid,
när hon med fullt uppsåt gjort honom
ondt, greps hon af ömhet, då hon
märkte att stöten träffat. Han blinkade,
som för tårar och hennes hjärta flög
honom redan till mötes — hans tystnad
var alltid så förfärlig.
”"Torsten, ”” hon ville lägga sin hand
på hans, men i detsamma gjorde båten
en vridning så att den tog in vatten och
en ”ruskprick skrapade mot relingen.
Maud såg sig om. Hon brukade
inte vara rädd på sjön, men nu var
det nästan mörkt och båten darrade af
farten. Det blåste skarpt, det hade hon
’inte märkt förut. Så kom en by och
båten krängde till så tvärt att Maud
inte kunde återhålla ett skri.
”"Torsten, förlåt mig, var inte ond
på mig. Torsten, hör du?”
Hon ville röra vid honom och reste
sig till hälften.
”Sitt still i båten!”” röt han, utan
att se på henne.
Och han behöfde all sin
sinnesnärvaro för att sköta seglatsen i detta
mörka, byiga väder. Maud insåg det
och teg.
Han var så långt ifrån henne nu
fast han satt så nära. Om det hände
något — det kunde hända något — så
skulle de icke vara vänner i det
ögonblicket, de skulle omkomma
gemensamt, fyllda af könshat och bitterhet
mot hvarandra.
”Torsten, vill du inte vända nu,”
bad hon.
703
Det darrade något i hennes stämma
som han tillbad, det var tonen från de
stunder, då de älskat hvarandra hetast
och hon kunnat trycka sig tätt intill
honom. Hur hade de handskats med
sin kärlek?
”Jag visste inte det du talat om för
mig, ”” sade han. ”Men nu vet jag att
du förrådt mig.”
”"Torsten ...”
Så hade hon aldrig sett det.
Han fortfor, alltjämt framåtböjd
med blicken fast riktad utåt fjärden :
”Om du inte bryr. dig om mig mer
— det är din rättighet, jag har länge
känt att du varit irriterad af mig. Jag
har ibland undrat om jag varit dig en
.börda, men i mitt arbete har jag slagit
bort den tanken. Jag arbetar ju för
dig — hvad skulle allt tjäna till om jag
vore ensam? Men bryr du dig inte om
mig mer, så får jag finna mig och skall
finna mig. Man tar inte lifvet af sig
för sådant, man måste lefva och arbeta
som förut ... Men du har förrådt mig,
det hade jag aldrig väntat.”
Maud skrek till och kröp ned på
botten af båten, han seglade som om
det varit en njutning att få skrämma
henne. Hon gaf sig också helt åt
rädslan, hon var rädd, rädd för sjön
och för honom och längtade till land.
”Torsten, jag ber dig, låt oss få
komma hem !”
Hon mindes den kvällen hon
vandrat på gatorna då Torsten var ute —
då hade hon haft sitt säkra, varma
hem och nu...
Hon kröp fram till honom tog om
hans knän och lutade hufvudet mot
honom. Hon fylldes af smärtsam lycka
bara vid att känna mänsklig, rent fysisk
värme och blundade.
”Nu är jag i alla fall bättre beredd
an nyss,” for det igenom henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
