- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1909 /
706

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

706 CECILIA

Hon njöt en känsla af frihet, som
fullkomligt berusade henne. Här visste
ingen något om nederlag och
missgrepp, här fanns ingen kritik, man
försvann i denna ström af gemytliga,
lik. giltiga människor. I reströttheten
blandade sig intrycken till ett virrvarr, som
söfde alla betänkligheter. Klockspelet
från Rådhuset som tjusade henne så,
klapprandet af omnibushästarnas
hofvar på Ströget, lösryckta danska fraser
och negressens sång därinne nyss —
allt därhemma låg så långt borta och
blef så tryckande och fordrande.

"’Se på den där, Charlie, hon med
stora hatten! Tänk, så barhalsade de
går här...”

”Du skall inte titta så mycket på
dem Magda,”” sade Charlie med rynkad
panna. ”Det är ingenting för en fin
flicka som du. Vi borde gå nu.”

”Pytt! Ibland är du minsann inte
så noga om mig — nu vill jag ha
roligt t”

Men när klockan var ett yrkade
Charlie bestämdt på att de skulle gå
och Magda måste foga sig.

”I morgon klockan tio,” sade
Magda, då de skildes åt hvar sitt håll i
hotellkorridoren. ”I morgon börjar
allvaret, du!”

De nickade sorglöst åt hvarann och
Magda öppnade raskt sin dörr.

Hon stelnade af förskräckelse,
rummet var upplyst och på sängen låg en
herrhatt. Men det var för sent att fly,
hon var upptäckt och måste möta faran.

Häradshöfdingen kom emot henne.

”Jag ber om förlåtelse att jag sitter
och väntar i ert rum vid den här tiden,
sade han och fattade hennes hand för
att dra in henne i rummet och stänga
dörren. ”Men då jag kommer på er
mors vägnar, vågade jag inte släppa

WENDEL

taget i er, när jag väl lyckats spåra
upp er.”

”Det skulle således vara min mor,
som skickat polisen på mig?’”

”Hör nu, fröken Magda,” han drog
henne fram till schäslongen, ”ska vi
inte från början komma öfverens om
att tala som förnuftiga människor ?”

Hon upptäckte plötsligt, att han
fortfarande höll hennes hand och drog den
häftigt åt sig.

”Det är lätt för er att tala förnuftigt
i er trygga förträfflighet ...”

”Men fröken Magda, jag får be er
ta saken på allvar.”

”För mig är det just allvar, mycket
mer än hvad ni förstår och därför har
jag så svårt att vara den lugna och
sansade unga dam, ni vill resonera med
helt kallt — som om det gällde en
annan. Men jag skall försöka” — hon
drog djupt efter andan. ”Ser ni, det
kom som en sådan stöt att mor har
låtit en främling resa efter mig som
om jag vore vanartig ... Ni förstår inte
mina skäl och har ingen sympati för
dem, för er är allt bara
öfverspändhet.”

”Låt oss lämna mig ur räkningen
så länge! Betrakta mig som ett
opersonligt språkrör mellan er och er mor, en
länk mellan två parter, själf utan tycken
och meningar — en jurist rätt och slätt
— och svara på mina frågor. När
tänker ni resa hem ?”

”Jag kommer inte hem alls,
rade hon slagen.

”Och hvad skall ni lefva på ?”

”På mitt arbete.”

”Kan jag få framföra något motiv
till er resa?”

"’Jag har fått dåligt rykte hemma
— är det inte skäl nog?” svarade hon
med uppflammande trots.

9

Sva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:26:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1909/0718.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free