- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1909 /
727

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM KOMETERNA

täta stjärnregn, som sedan dess ännu
ett par gånger, ehuru i förminskad
skala, återupprepats på samma årsdag.
På sådant sätt bildas, enligt en af
Schiaparelli = först uttalad mening,
meteorströmmarna. Dessas talrikhet
och storlek synes emellertid
förutsätta, att också på annan väg
meteorer kunna uppstå, vare sig genom
kometeruptioner (Bredichin) = eller
genom successiv anhopning af
kosmiskt stoff (Arrhenius).

Arrhenius förmodar, att jämväl
själfva kometerna danas genom
dylika aggregat af elektriskt laddadt
solstoft. Proctor förfäktar en
ejektionsteori, enligt hvilken de skulle utgöra
produkter af våldsamma eruptioner på
solen. Öfver hufvud veta vi litet eller
intet om kometernas väsen, deras
aggregations- eller jämviktstillstånd, så snart
de försvunnit ur vår synkrets, som ju
blott omfattar en ringa del af deras
så lätt föränderliga, i de flesta fall
ofantligt långsträckta banor. Vi veta
ej ens, hvarifrån de komma, då de
plötsligt dyka upp ur rymdens dunkla
djup, för att kanske efter
några få år åter slungas ut
i det okända, såsom fallet
var med Lexells komet.
Tvingad af Jupiter, i hvars
närhet han 1767 råkat
komma, tvangs han atti
tolf år kretsa omkring
solen i en trång bana med
blott 5’/2 års omloppstid.
Men 1779 vågade han sig
åter för nära den väldige,
ja så nära att han rent af
passerade mellan
Jupitersdrabanternas banor. Då
vardt Jupiter vred och
slungade honom åter ut i
världsrymdens svarta gap,
hvarifrån man sedan icke


727

vidare hört af honom. Frågan är
nu, huruvida alla dessa kometer
komma från interstellära djup och,
händelsevis infångade af någon stjärna,
för en tid tvingas att spela en
efemär roll i dess solsystem, tills de
upplösas eller åter utslungas. En
sådan mening hyste Laplace. Häremot
kan invändas, att eftersom vårt
solsystemet själft förflyttar sig framåt med
en icke obetydlig hastighet, flertalet af
alla mötande kometer borde störta
därin med en hyperbolisk hastighet.
I verkligheten har man bland
hundratals undersökta kometbanor funnit
inalles två eller tre fall, som kunna
misstänkas vara hyperboliska. På
dessa och andra grunder antager
prof. Pierce tillvaron af ett
«<komethems, som bildar ett slags förgård
till planetsystemet och deltar i dess
framåtskridande rörelse. Detta kan
tänkas utsträckt till ett afständ af flere
tusen jordbanradier åt alla håll i
rymden — till jämförelse bör
nämnas, att distansen till närmaste
fixstjärna är 275,000 dylika enheter —,



Den Donatiska kometens hufvud d. 5 okt. 1858.





<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:26:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1909/0739.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free