Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KOMETERNA
meddelade ett visst tryck eller en
stöt åt allt, som hindrade deras
framfart. Detta stod ju ock i god
samklang med den af Newton uppställda
emanationsteorien för ljuset. Om den
mekaniska förklaringen af
kometsvansarnas uppkomst ha Bessel och
efter honom ryssen Bredichin gjort
sig högt förtjänta. Den senare har,
på grundval af omfattande
undersökningar och stödd på ett ytterst
rikhaltigt material, indelat
kometsvansarna i tre (eller rättare fyra) typer,
åtskilda genom olika grad af böjning
och mäktighet. Ofta inträffar, att en
komet samtidigt uppvisar svansar af
olika typ; så var exempelvis enligt
Bredichin fallet med Halleys komet
1835. Bredichins undersökningar
utgå uteslutande från den förutsättningen,
att kometens utströmningar röra sig
under det tvefaldiga inflytandet af
gravitationen och den från solen
utgående repulsionen. Hans slutsatser
äro således lika oberoende af denna
repulsivkrafts natur som af den
Newtonska gravitationens innersta
innebörd.
För att kunna bilda sig en
föreställning .om hur denna mystiska
kraft verkar, som sträfvar i rakt
motsatt riktning mot den allmänna
tyngdlagen, måste man studera kometernas
fysiska konstitution. Att en komet
äfven i sina mest koncentrerade
partier måste besitta en ytterligt ringa
täthet, framgår af två omständigheter.
Dessa kroppar utöfva intet som helst
störande inflytande på planeterna eller
-deras månar, äfven om de som den
ofvan omtalade Lexellska kometen
passera mellan de små
Jupitersmånarna. Vidare kan man tvärs igenom
en kometkärna se äfven svagare
fixstjärnor, hvilkas ljus ej ens undergår
någon mätbar: refraktion enligt hvad
729
de mest noggranna undersökningar
gifvit vid handen. Kometernas massa
är således, praktiskt sedt, nära nog
försvinnande liten. Detta hindrar
naturligtvis icke, att kometerna kunna
uppfattas som aggregat af partiklar i
fast eller möjligen flytande tillstånd,
hvilka i kärnan t. o. m. kunna tänkas
l
U
[
I
v
Bredichins tre svanstyper.
(En fjärde, anormal svanstyp är riktad rakt
mot solen.)
ha en rätt afsevärd storlek. Den
spektrografiska undersökningen visar
i själfva verket, att så måste vara
fallet. Kometernas spektrum består
nämligen af ett kontinuerligt
spektrum, på hvilket tre ljusa åt violett
schatterade band i gult, grönt och
blått äro superponerade. Det
kontinuerliga spektret, hvari Huggins
lyc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
