Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tiden eller vattnet. Före användningen
måste den emellertid undergå en grundlig
och dyrbar rening samt en ängsligt
noggrann beredning till förekommande af den
för kabeln ytterst skadliga blåsbildningen.
Icke så mycket den starka efterfrågan
på som i stället de alldeles afvita
metoderna vid framställningen af guttaperka
ställde för några år tillbaka
kabelfabrikationen inför ett verkligt problem. Man
hotades af total brist på guttaperka utan
att äga något tillnärmelsevis jämförligt
surrogat. Som bekant utvinnes guttaperkan
ur mjölksaften till vissa träd, som
förekomma allenast på öarna i Ostindien.
Under en följd af år hade infödingarna
här för att komma åt saften rofhuggit
skogarna och trädets utrotande var endast
en tidsfråga, då européerna satte hela
guttaperkamarknaden under sin kontroll.
Afverkningen af träden upphörde och i
dess ställe skaffar man sig nu mjölksaften
genom att tappa de lefvande träden. Då
ett fälldt träd lämnar allenast 2 à 3 kg.
guttaperka, lämnar ett tappadt årligen
1,400 kg.
Utanpå kabelkåren kommer ett rikligt
lager garfvadt jutegarn, som bildar ett
mjukt underlag för den därpå följande
s. k. armaturen, hvilken i sin tur skall
tjäna som skydd mot bottnens klippor och
ojämnheter samt all annan åverkan. De
först fabricerade kablarna försåg man med
blyhylsor som skyddshölje och stora
blytyngder för att hålla dem i stillhet å
hafsbottnen. Den nutida kabelarmaturen
utgöres städse af ett antal järn- eller
ståltrådar, snodda rundt kabeln utefter hela
längden. Dess konstruktion växlar i
öfrigt åtskilligt alltefter kabelns ändamål
att vara en djupvattens- eller kustkabel.
En kabel på oceanens botten, där det
härskar fullkomlig orörlighet utan lif, är icke
utsatt för större risker att skadas och dess
armatur behöfver därför icke heller vara
gröfre än att den förmår bära kabelns
egen tyngd vid utläggningen och vid
upptagning för reparation. På grundare vatten
däremot, där förhållandena äro andra,
särskildt i mycket besökta fiskevatten och
vid klippiga stränder, är den gröfsta
armering af nöden.
Som sista skydd komma flera
omgångar tjärade juteband, förutan hvilka
armaturen inom kort skulle rosta och
kabeln göras så bräcklig, att den icke stode
emot den starka påkänningen vid den
eventuella upphalningen ur djupet.
Under kabelns hela fabrikation profvas
den på det sorgfälligaste i afseende på
sina elektriska egenskaper. Är den afsedd
för djupvatten, underkastas den därjämte
en hydraulisk tryckprocess och måste
därunder utan att taga skada utstå 700
atmosfärer eller vattentrycket på 6 à 7 kms
djup.
I fråga om kabelns lifslängd äro
meningarna delade. Den afhänger gifvetvis
ytterst af fabrikationen och de lokala
förhållandena, där den blifvit utlagd. Af
intresse är att världens första egentliga
telegrafkabel, den år 1851 utlagda
Kanalkabeln Dover—Calais, än i dag är
arbetsduglig och i bruk, ehuruväl med många
nyinsplitsade bitar, under det att flera af
de efteråt utlagda kablarna blifvit
obrukbara och öfvergifvits. Sir John Pender,
mångårig president för Eastern-gruppen,
anslår kablarnas genomsnittsålder till 40 år.
Allt efter den groflek, man på grund
af djupet och hafsbottnens natur förlänar
armaturen, och den konstruktion, man med
hänsyn till kabelns arbetsförmåga ger
kåren, särskiljer man olika kabeltyper, hvilka
dock alla principiellt äro byggda på ofvan
angifna sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
