Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAMMOFONMANNENS STREJK
sprudlande friskt som Forsell, än
drömmande vekt som Herold, än
måttligt falske som Mencinsky. Ja,
han kunde sjunga en sådan vacker
falsett, att vi en vacker dag vågade
oss på både Patti, Melba och
Arnoldson — och hvilken koloratur!
— koloratur var han styfvast i, ty
där märker ingen om en och annan
ton skulle vara lite falsk. .
Å, det är en härlig man,
Petterson. Erkänn att Ni har elektriserats,
rörts till svärmeri af Carusos
Pajazzointroduction i grammofon — det var
Petterson, som sjöng. Ett och annat
biljud, som ni skyllde på maskinens
ofullkomlighet, var i synnerhet
Petterson. Och hur har ni icke hänförts
af madame Melbas utförande af <Ave
Marias med orgelackompanjemang
-det var också Petterson. Han spelar
äfven, ser ni. Och se’n hela den
långa repertoiren, sentimental och
humoristisk, hvisselkonserter,
trumpetsoli, negervisor — det var
alltsammans Petterson.
Förstår ni nu, att han är mig
alldeles oumbärlig!
775
Här afbröt han sig, sprang
glädjestrålande upp, kastade sig i famnen
på en elegant individ med mörka
konstnärslockar, som tittade in genom
dörren i den — så när som på oss
två — tomma barlokalen och utbrast:
— Ah, se där är han ju. Min
käre Petterson, hur kunde du? — vi
ha ju alltid varit de bästa vänner.
Du får gärna ditt gage höjdt — du
slipper att sjunga duetter — kom nu
och låt allt groll vara glömt!
Och grammofondirektören drog
herr
Caruso-Forsell-Olsson-MelbaTamagno-Arnoldson etc. fram till
mig och presenterade:
— Petterson!
Vi hade en treflig afton.
Grammofondirektören bjöd i sin
hjärtans glädje på champis och ostron
och dryckernas mångfald.
När jag senare på natten skämt.
samt lofvade att afslöja deras
humbug, skrattade de hejdlöst och
utropade mellan skrattsalfvorna:
— Ja, gör det — det tror ändå
ingen människa!!
Waldeck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
