Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVOKATENS UMGANGE
kärleken i ett äktenskap bättre bevaras
om man sofver vid hvarandras sida,
somnar in tillsammans och inte skiljs
åt, antingen det nu sker i ömhet eller
kyla.”
”’"Ja, Cenah, just det har jag tänkt
så ofta! Ibland har det varit kyligt
emellan oss och då är det så tomt att
somna till slut, utan att veta om han
är ledsen eller bryr sig om mig och vid
frukosten är det sedan svalt och lugnt,
som om ingenting händt. Och vet du,
ibland är jag rädd. Inte direkt
mörkrädd, men när jag läser om telepati och
sådant, då känner jag det så hemskt,
jag bara väntar att få känna en fläkt
eller höra en röst. Och då är jag
ensam, Torsten vet ingenting.’”
”Och så blir man så löjlig när man
traskar öfver tamburen in till gemålen
i nattlinnet, inte sant? Och af ren
oföretagsamhet låter man också bli och en
stund går förlorad, som kunde ha gifvit
båda mycket.”
”Det är sant! Å, hvad det var
ljufligt att hitta någon som förstod det!”
Maud log med tårar i ögonen och
reste sig.
”Nu måste jag gå — middagen hade
jag glömt. Tack för att jag fick
utgjuta mig!”
"Ja, tro mig, Torsten ska tas med
vänlighet, mycket vänlighet! Han går
nog och saknar dig, fast på karlars
vanliga högfärdiga och otympliga vis kan
han inte kläcka det ur sig. Och gör
honom inte svartsjuk, det blir han bara
stygg af.”
”Nå, litet oro skulle väl inte
skada, ” sade Maud i den skumma
tamburen.
”O, du talar så dåraktigt,” fru
Ström kysste henne på örat. ”Hvad
1787
skulle du göra om han började
uppvakta någon?”
”Jag skulle bli vild, slå mig på att
dricka, tror jag.”
”Du! Lika gärna kunde du tugga
tobak. Nej, du skulle bara bli som ett
skelett af olycka, du skulle inte orka
lyfta armarna en gång. — Gå hem och
var söt mot honom nu, så blir han
glad, ska du se!”
Hon nickade efter henne i trappan.
Och på gatan vände männen på
hufvudet efter Maud, där hon med snabba
steg och utan att se åt sidan ilade vägen
hemåt.
TJUGUFJÄRDE KAPITLET.
Häradshöfdingen behöfde aldrig
jäkta vid frukosten, han satt i god tid
vid bordet. Men tidigare var ändå hans
mor. ”När man blir gammal behöfver
man icke så mycket sömn, ” förklarade
hon, och de meterlånga rullar af virkade
hyllremsor hon brukade förära släkt
och vänner, hade hon oftast virkat
sittande i sängen, tidiga morgnar, så fort
daggryningen blekt silade in genom
rutan och gjorde det möjligt att se.
”Du somnade sent i går, ”” sade hon
och rörde om i sonens kaffekopp —
det måste alltid röras grundligt innan
man fick hälla i grädden.
”Störde jag mamma?”
”Ånej, det vet du mycket väl att du
aldrig gör. Men du har inte sofvit
många timmar i natt.”
Han svalde hastigt en het skedfull
af ägget och svarade inte.
”"Det var sant, Kristian,” började
hon igen, ”jag måste be dig om
förskott på hushållet. Vi får lof att förnya
en del husgeråd och ... Vill du ge mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
