Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVOKATENS UMGANGE
det är det bästa för er jag vill, fast ni
inte vill erkänna det.”
Ska vi stå här och resonera...”
Han lutade sig hastigt öfver henne och
kysste henne. Hon böjde inte undan
hufvudet, gjorde intet motstånd. Men
hennes läppar voro kalla, likgiltiga.
Och då gaf han tappt.
”Ska vi kanske gå då?” sade han
tonlöst.
Magda märkte nu hur hon frös.
De började långsamt röra sig framåt.
”Ser ni nu, ” sade hon. ”Nu börjar
ni känna er retlig öfver att ni går här,
det som strider så mot edra vanor! Ni
går här på landsvägen och har
försummat er middag, här går ni för min
skull bland ligapojkar och deras jäntor,
inte passar det här för er!”
Hon hade verkligen rätt. De mötte
par, som slunko förbi, magra figurer
med slankiga kläder, ibland kom flera
i rad, stojande och rökande. Och han
hade känt en frusen harmsenhet stiga
upp i sinnet och fann intet svar.
Hon gick ytterst på stenkanten,
som var moddig och hal. Hans tystnad
bekräftade hennes ord mer än hon
väntat och i en häftig
lynnesomkastning brast hon ut:
”"Stanna ni och tag nästa spårvagn!
Nu har ni haft nog af oregelbundenhet
i dag, jag går hem.”
Hon fortade på stegen så att han
inte hann komma jämsides med henne
— var det något han hatade, så var
det att springa.
Och så skedde det, fort och
obegripligt som olyckan alltid kommer.
Hon slant på tottoarkanten och
snubblade ned, spårvagnen var tätt bakom
och gaf henne en knuff. Hon föll.
Hur det gick till sedan visste han
793
inte. Men nu sprang han och låg strax
på knä bredvid henne.
Vid skenet af den upplysta vagnen,
som stannat, såg han blod, hvarifrån
det kom visste han inte. Han lyfte
upp hennes hufvud, hon öppnade
ögo-nen och log.
”Magda, hur är det! Hvar är ni
skadad ?”
Han rörde vid hennes arm och hon
blundade med ett kvidande som fick
honom att förfärad släppa den igen.
”Kör ni, ” sade han åt den bestörta
föraren. ”Ni kan inte göra något.
Men skaffa hit en ambulansvagn,
någon.”
Bakom honom stod redan en grupp
af skugglika gestalter nyfiket kikande
öfver axlarna på hvarandra.
Vagnen körde och ur hopen skilde
sig en gestalt och erbjöd sig att
telefonera efter ambulansen.
"Om ni vill vara så vänlig,” sade
häradshöfdingen och lyfte på
cylindern. Gesten förekom honom med ens
löjlig, men han kände sig så förbryllad
och ur gängorna, att han inte visste
hvad han gjorde.
"Skubba dig, Jonke! ropade en
deltagande stämma efter den
springande. Häradshöfdingens tafatta höflighet
fick strängar af välvilja och beskydd att
vibrera hos åskådarna.
Och nu kom väntan. Tiden kröp
fram, den kyliga fukten tycktes lägga
sig som ett ok öfver alla, mörkret var
så dödt och hopplöst i ovissheten. Den
lilla åskådargruppen hade ökats, ett
par fröknar från Stallmästargården
hade fått nys om olyckan och utbytte
sina reflexioner. Den ena kände
häradshöfdingen från sin förra plats och
det gick som en hviskning att han var
något ”förfärligt högt och fint” ...
,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
