Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
794 CECILIA
Och nu låg han på knä bredvid en
flicka — hvad kunde det vara för en?
"Här är en tändsticksask, herrn!”
En benig iskall hand stack tjänstvilligt
fram.
- Häradshöfdingen kom att tänka på
att Magdas mor måste underrättas och
vid skenet af brinnande tändstickor,
som stuckos fram från alla håll, skref
han ett par rader på ett kort, som han
höll i handens insida.
”Skulle någon vilja göra mig den
stora tjänsten att bära fram det
här ..”
Fem röster svarade ifrigt ja och han
räckte kortet åt närmaste man.
”Jag tackar!” Han lyfte på hatten
igen och en blick i det blåfrusna
ansiktet, som lyste af den uppriktigaste
önskan att vara till nytta fick honom
att ändra sig — han hade ämnat ta upp
en Sslant ur västfickan men sade i
stället :
"’Om herrarna sedan skulle ha lust
att värma sig med litet mat och dryck
så lämna fram det här på
Stallmästaregården” — han skref i hast ett par ord
på ett nytt kort och nu hade han i
sin bedröfliga belägenhet gjort många
lyckliga för flera timmar.
Sedan fick han vara i fred. Ringen
vidgades stilla och han kände sig
ensam med Magda. Allt var glömt, bara
inte det att hennes hufvud hvilade på
hans ena knä och att hon led.
WENDEL
”Magda, Magda! Förlåt mig,”
hviskade han. ”Du är så stark och
duktig — -jag älskar dig —”
Och Magda var stark. Hon kunde
le igen och mumlade:
”Hvad jag alltid ställer till...”
Han blef så besinningslöst glad och
lättad — hon kunde inte vara farligt
sårad nu! — att han utan vidare kysste
henne. Och nu svarade hennes läppar.
I detsamma hördes
ambulansvagnens ringningar och hästtramp, detta
ljud, som kommer människorna på
gatan att vända sig om i en
gemensam känsla af fasa och medlidande.
Denna gång gällde det Magda, men
häradshöfdingen hade inte sinne för
några iakttagelser, det gällde bara att
få in Magda. Så bar det i väg och
fem minuter därefter låg vägen lika
öde som förut.
Det var inte farligt med Magda men
hon var illa sargad och ena foten
knäckt. Hon envisades att ligga på
allmän sal — det hade alltid varit hennes
teori, hon glömde den inte nu trots
plågorna och man fogade sig efter
hennes önskan.
”Det blir ytterligare något du får
stå ut med, ” sade hon till
häradshöfdingen, som full af ångest och kärlek
lutade sig öfver bädden.
Han hade blod på ena manschetten
och stora våta fläckar på byxknäna.
Men det märkte han inte.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
