Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLARBÄRSSYLT OCH ANSVAR
för dig, din toka. Så sant jag står här,
så kysste han henne!”
”"På mun?” skrek Cissi.
Därom kunde Barbro icke med
bestämdhet yttra sig. Men nog hade det
sett så ut. Cecilia ville ögonblickligen
inkalla och förhöra flickan. Systern
däremot ansåg, att man icke borde
göra för mycket väsen af saken.
”— men i stället för att läsa dina
dumma romaner både bitti och sent,
kunde du verkligen ta lite bättre vara
på Maja!”
Fröken Cecilia kände sig djupt
kränkt. Först och främst hade Barbro
sagt, att det var någonting för henne.
Hvad menade hon? Hade kanske
fröken Cecilia någon enda gång vare sig
kysst eller blifvit kysst af någon yngre
mansperson? Nej. Och brukade hon
icke taga vara på Maja? Jo. Och var
det väl rätt af Maja att utsätta henne
för en dylik skymf från syster
Barbros sida? Nej.
Röd och het, strålande och
skrattande kom Maja. Och kunde rakt icke
förstå, hvarför fröknarna voro så
snäfva mot henne.
Denna lilla tilldragelse försämrade
emellertid icke Meajas ställning.
Åtminstone icke på sätt och vis. — Hon
behandlades hädanefter snarare som en
fosterdotter än som en tjänarinna.
Hvarken vatten eller ved behöfde hon
bära, den förtjusande lilla
vindskammaren gafs henne till eget rum, och
hennes hufvudsakliga <sysselsättning
blef att läsa Emelie Flygares romaner
högt för fröken Cecilia, hvars ögon på
sistone blifvit så dåliga.
Detta var ju en ganska behaglig
tillvaro — men rättarns pojke fick hon
icke se skymten af. Visserligen kunde
hon till en början få byta ett och annat
53.
827
ord med honom, då hon satt i
köksfönstret och åt kvällsvard. Den glädjen
varade emellertid icke länge. Fröken
Cecilia förklarade nämligen, att Maja
gärna kunde få äta med inne vid
bordet. Och i sammanhang härmed
upphöjdes hon officiellt till ”sällskap”.
Ja, detta tilldrog sig för två år
sedan, då Maja — och följaktligen också
rättarens pojke — var aderton år, då
fröken Cecilia var vid full vigör, då
salig prostinnan lefde, och då prosten
ännu alltjämt var, den han hade varit.
Fröken Cecilia och prostinnan
insjuknade samtidigt, dagen efter
Carolinadagen. De båda systrarna hade ätit
middag i prästgården Carolinadagen
och fått jäst klarbärssylt till kakan.
Och hvar man vet, att jäst
klarbärssylt är ett fördärf för magen.
”Jag kände ögonblickligen, att den
var jäst, Barbro.”
”"Nå, hvarför åt du då så ko!ossalt.’’
"’Jo, för att icke chikanera
Carolina, jag såg ju, att hon skämdes. Men
hade Carolina inte varit så snål utan
kastat bort sylten eller åtminstone
gifvit den åt pigorna, så hade hon lefvat
än i dag. Och jag hade varit en annan
människa.”
Sorgligast verkade dock
klarbärssylten på prosten, eller rättare sagdt:
syltens verkningar verkade på prosten.
Han började dricka. Ja, egentligen var
ju början gjord redan förut, för cirka
femtio år sedan, men i ensamhet och
svårmod växte nu den lilla svagheten
till passion. Och passionen tog
anstötliga former. Klockaren tog anstöt,
kyrkovärden tog anstöt, skolrådet, ja
hela menigheten tog anstöt. Fröknarna
på Svalinge sörjde djupt öfver sin
gamle väns förfall. Och fröken
Barbro, som kände mången hemlig kur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
