Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLARBARSSYLT OCH ANSVAR
Maja hade alldeles slutat upp med
att läsa för henne. Herre gud, fröken
kunde ju aldrig hålla sig stilla! Och
när pastorn var där, vankade hon
också ikring och störde läsningen.
”Stackars tante Cissi,” beklagade
prästen. ”’Jag tror att det plågar henne
att se oss robusta ungdomar. Vi borde
kanske gå en smula ur vägen. Hur
skulle det vara att gå ut och gå?”
Det hade Maja naturligtvis ingenting
emot.
Men Cecilia sade till Barbro.
"’Jag tycker Maja börjar bli
efterhängsen. Hon låter honom aldrig vara
i fred.”
”Nej men Cissi, hvad menar du?
Lilla Maja!”
”Ja, hon är inte, den du tror henne
vara, ”fnurrade Cecilia till. Och
undvikande alla förklaringar, vaggade hon
sin väg i schalar och kamfer.
Å, hvad hon har blifvit gnatig och
misstänksam, den stackars Cissi, tänkte
Barbro. Men det är därför, att hon
icke sofver om nätterna. Jag måste
bereda något sömngifvande. —
Cecilia vandrade ut i köket, och
efter många om och men lyckades hon
få fram en fråga: ”Tycker inte Rika,
att Maja är bra efterhängsen.” —
”Ässes! Är fröken rent fjollig?
Skulle hon, fattiga flicka, hänga efter
själfva pastorn?”
Cecilia mumlade någonting om, att
sådant hade man sett förr.
"Nu ska fröken inte fjolla sig.
Pastorn är den rejälaste kar, jag har
sett. Och Maja har nog så pass
förstånd, så hon reder ifrån sig.”
På någon förklaring af dessa dunkla
uttryck ville Rika icke ingå. Fröken
fick tolka dem bäst hon kunde. Och
fröken tolkade och tolkade. — Då
het
831
tan och kakelugnsoset och kamferlukten
gaf henne äckel och stickningar i
bröstet, då ögonen svedo och
hufvudkudden brände, då låg hon där och
mumlade för sig själf: reda ifrån sig? —
reda ifrån sig? —
Och hon steg upp och tog
nattlampan med sig på sin tassande
vandring genom det tysta huset. För hvar
gång hon passerade Majas dörr,
stan
nade hon för att lyssna. —
Barbro ansåg, att Cissi borde
förströs. Hon lät ro sig öfver till
prostgården och kom tillbaka med gamle
prosten själf. Han var nu för tiden
en sällsynt gäst på Svalinge, adjunkten
hade ätit ut honom där som öfverallt
annorstädes. Han trifdes icke, där
adjunkten var. Men eftersom denne
rest till sitt föräldrahem på några dar,
så kunde han ju gärna komma och prata
bort en stund med gamla vänner.
"Nå, hur har du det, Cissi? Du ser
mig inte vidare rask ut. Är det magen,
som inte vill bli bra? Ja den fördömda
sylten —”
”Ahåhå, åhåhå — det är inte bara
Det är inte bara det.”
”Hva är det då?”
”Å käre, det är så mycket, som
man ser — Och så är det ansvaret —”’
”Herre Gud, Cissi!” skrek
Barbro. ”Hvad säger du? Inte har du :
något ansvar?”
Men Cecilia gaf henne en
triumferande blick, en elak blick, en nästan
hatisk blick. Och utan att bevärdiga
systern med ett svar, vände hon sig till
prosten och sade:
"Jo du, den, som inte talar om,
hvad man vet, den får hela ansvaret på
sig.”
det.
”Ja, det är nog så,” sade prosten
för att någonting säga. Stackars
Bar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>