Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
832
bro kallsvettades. Hade det gått så
långt med Cissi! Hon var ju icke redig,
hon grubblade! —
Prosten skulle ligga kvar öfver
natten, och Barbro måste följaktligen hålla
honom sällskap tills det blef liggdags.
Under tiden skulle Maja läsa för
Cecilia.
Plötsligt afbröt den sjuka läsningen.
”Maja — säg — hvad menas det
med att reda från sig?”
”Kors så lustigt! Det måtte väl
fröken veta lika väl som jag.”
Och så fortsatte hon att läsa.
Den sjuka låg tyst några ögonblick ;
därpå:
”Maja — vill du inte säga mig, hvad
som menas med att reda från sig?”
”Fröken talar ju så konstigt, så en
kan bli rädd! Om inte fröken ligger
stilla, så går jag ned efter fröken
Barbro.”
Cecilia satte sig upp i sängen.
”Ja, gör det Maja. Jag ska tala om
för henne, att du var ute i natt.”
Maja slog igen boken med en smäll.
”Var jag? Det var då en evig
lögn!”
”Två gånger gick jag in i ditt rum,
och det var tomt. Tredje gången hade
du kommit in igen.”
”Där ser en följden af, att fröken
- går ikring och ugglar om nätterna!
Fröken blir virrig i hufvudet!”
”Så fort Barbro kommer upp, ska
jag berätta, att du varit ute i natt. Och
om den andra natten också. Jag vill
inte ha något ansvar.’”
”Om jag säger nej då? Att det
inte är sant?”
”Det gör detsamma. Om jag bara
har fått säga det, så är jag fri från allt
ansvar.”
Hu, det var riktigt hemskt att se
HJALMAR BERGMAN
den där beskedliga lilla fröken Cissi
sitta där uppspetad i sängen. Ögonen
lyste som eldkol, och håret stod på
ända. Det var nog icke värdt att sätta
sig på tvären.
”Ja, nu ska jag tala om för fröken
precis hur det kom sig. Se Gusten,
stackarn, ska ju ut och exercera, och
nu var han hemma på en dag, och
då var det ju klart, att han ville träffa
mig för att säga adjö. Och inte var
det ju lönt för mig att försöka komma
till tals med honom på dagen — det
vet nog fröken bäst själf. En går ju
bevakad som i ett fängelse. Utan
därför fick det bli på natten, Och det kan
då ingen tycka, att det var farligt.
Snälla, söta, rara —”
”Det gör detsamma. Om jag bara
får säga det —”
”Nej, nu måste fröken sannerligen
ta reson! Jag ska säga, att om jag inte
gått ut till pojken, så hade han blitt
rent förtviflad och kanske tagit lifvet
af sig. Det hade blitt ett ansvar för
mig det. — Och så för resten var jag
rent tvungen att säga honom en sak —
— Ja, jag kan gärna tala om det för
fröken också. Det är så, att pastorn
— Alfred och jag är förlofvade. — Ja,
fröken tror mig inte, men fröken får
väl se. Och jag frågade Rika, om jag
inte borde säga adjö åt Gusten så godt
först som sist —”
”Hihihi,” fnittrade Cecilia, ” Rika
har haft tre fästmän.”
”Kära hjärtanes, skratta då inte så
otäckt! — Men fröken kan väl tänka
sig, att det inte går an att berätta sånt
för fröken Barbro. Hon förstår sig ju
inte alls på det. Och så ställer hon till
väsen, och pastorn får veta det. Och
då vet man, att det kan bli
missförstånd.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
