Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLARBARSSYLT OCH ANSVAR
”Jag vill inte ha något ansvar! Jag
vill inte ha något ansvar!”
Maja tog henne i famn och grät
och bad. Fröken kunde väl inte vara
så elak! Fröken kunde väl inte vilja
ställa till med en slik olycka! Det
blefve ett ansvar det. Och Rika hade
ju sagt, att Maja handlade riktigt.
Visserligen visste hon ju:icke, att det var
med pastorn, Maja var förlofvad, men
i alla fall —
”Hihihi, fnittrade Cecilia, ” Rika
har haft tre fästmän.”
Och åter, och åter bad Maja, tiggde,
grät. Nej det hjälpte icke. Det var
som att stöta mot en mur. Ingen
möjlighet att få igenom så mycket som ett
finger.
Då tog Maja sitt parti, hon rusade
nedför. trappan, in i salen.
”Fröken har blitt konstig!”
Barbro upp och efter henne prosten
och efter honom Rika. Maja höll sig
utanför den sjukas rum, hon skalf i
hela kroppen af ängslan. Hur skulle
det gå?
”Barbro! Barbro! Jag vill inte ha
något ansvar!”
”Hvad är det då? Hvad är det
då?”
”Maja är ute om nätterna, Maja är
ute om nätterna!”
Något annat besked fick man icke.
Maja förhördes men kunde endast säga
”att fröken med ens blitt så underlig
och bara sagt så —”
Rika ville tala ett förnuftets ord och
bad fröken inte vara fjollig. Men
fröken svarade, att Rika haft tre fästmän.
”Ja det vet gud, jag haft. Men det
kan väl fröken inte vara ledsen för?’”
Och prosten vred sina händer:
”Detta kan inte komma sig af
Caro
833
linas sylt. Det är omöjligt, det är
omöjligt t”
Men Barbro körde prosten och Rika
och Maja ut ur rummet. Hon ordnade
den sjukas bädd, risste upp kuddarna,
gjorde det riktigt bekvämt.
”Se så, nu ska Cissi sofva!”
”Ja tack, Barbro, för nu har jag
sagt det.”
"Det har du, Cissi. Sof godt!”
Och Cecilia somnade och sof hela
långa natten, sof så lugnt som hon väl
knappast hade gjort alltsedan den
olycksaliga Carolinadagen.
När hon vaknade följande morgon,
hade prosten redan rest och tagit Maja
med sig. Barbro tyckte det var bäst,
att flickan höll sig borta någon tid.
Man borde undvika allt, som kunde
återkalla de förvirrade tankarna.
Emellertid frågade Cecilia efter
Maja, och systern måste ju svara, att
hon var i prästgården.
”Ska det bli förlofning redan?”
frågade Cecilia.
”Inte det jag vet, ”” svarade Barbro
och suckade tungt. Att Cecilia blifvit
en smula underlig, det var ju endast
alltför tydligt.
Men när förlofningen ett par dagar
därefter verkligen kom till stånd, då
fann Barbro saken ännu underligare.
Och som Cecilia under de sista dagarna
varit nästan, ja, fullkomligt redig i alla
andra ting, så vågade hon framkasta en
liten fråga:
”Kära, söta Cissi, hur kunde du
ha reda på förlofningen ?”
”Joo — det visste jag, ” svarade
hon långsamt, eftertänksamt. Hon
kunde icke riktigt minnas, hur eller
när hon fått reda på Majas förlofning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
