Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAN FRANCISCOS UNDERGANG
Golden Gate Park i södra delen af
staden, såvida de inte hals öfver
hufvud fingo störta sig ned mot
vattnet och packa sig ombord på
färjorna till städerna på andra sidan
bukten...
Han berättade, hur han till sist
tvingade försteningen af sig och
skyndade åstad till ett hus, ett tiotal
kvarter undan, för att se hur det stod till
hos en befryndad familj.
Engelsmannen hade han tappat bort. Han
hoppade öfver en spricka i marken,
full af vatten från ett brustet
vattenledningsrör, och började gå uppför
den branta gatan, som genast skulle
föra honom upp till den kulle, hvars
krön var hans mål. Gatan var redan
i det närmaste öfvergifven.
Beläggningen hade här och hvar bubblat
upp så att han knappast kunde ta sig
öfver de lösrifna stenarna. Tre hus
i rad hade ytterväggarna störtat, och
de öppnade sig nu likt dockskåp för
betraktaren. Som på ett gifvet tecken
hade ridån slitits ifrån deras intima
lif, och så som allt i detta ögonblick
befann sig, blef det nu obarmhärtigt
blottadt, med en liflöshet som om det
var tusen år sedan den elaka
853
såg de sårade i automobilerna — han
vågade inte och visste, att det var
hans plikt. Försiktigt, med
vederviljan som en hårdt åtdragen slinga
om strupen, trefvade han sig fram
genom spillror af möbler och
sönderslaget porslin. Stönandet blef
tydligare och i ett inre rum fann han en
kvinna, begrafd i sin bädd under det
nedfallna taket. Allt hvad som syntes
af henne var en tofva svart hår och
en liten hvit, hårdt knuten hand. Hvar
gång han rörde i grushögen öfver
henne, jämrade hon sig högre, men
han måste ju befria henne och till
sist stod han där med henne i sina
armar. Hon var icke tung, han
undrade blott, hvar hon var skadad och
om han bar henne rätt. Han fick
filten omkring henne och trefvade sig
tillbaka ut på gatan. Hvad skulle han
nu ta sig till? Då kom en man med
löjligt långa steg utför gatan med en
handkärra. På kärran låg en gubbe
med glasartade ögon och de nakna
fötterna framstickande.
«Det är far min,< sade mannen.
«Jag har rum för henne med. Hon
lefver åtminstone.«
fen utsträckte sitt spö.
Ett stycke ”längre upp
tyckte han sig höra
kvidande från hvad som för en
timma sedan varit ett hus.
Inte en människa var synlig
och han greps af en
fruktansvärd beklämning, mera lik
ett uppskrämdt barns
mörkrädsla än något annat. Han
vågade inte gå in i ruinen
— det var den första jämmer
han hörde, och för tredje
gången stannade hjärtat i hans
bröst, liksom då, när han såg
solen i rök, och då, när han
Flagg-tält i Golden Gate Park.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
