Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
862 CECILIA
mans — men jag vill ändå inte ta
honom i arf efter er, sedan ni blifvit
färdig med honom.”
”Hvad menar ni?”
Maud rätade på sig.
”Hör nu, fru Lebrun, ska vi tala
öppet med hvarandra? Ni tycker inte
om mig efter den där historien med
Magda van Reeh här i klubben, men
jag tycker ganska bra om er...”
”Jag skulle vilja påminna er om att
jag är Ååtskilligt äldre än ni,’” sade
Maud skrattande, ”men det lönar sig
visst inte att drapera sig i sin
värdighet ...”
”"Kära ni, åldern betyder så litet nu
för tiden. Och ni skulle ha litet mera
ruter i er, fru Lebrun.” _
”Det har ni rätt i. Jag vill hellre
ha er till ärlig fiende än sitta och växla
fraser med er...”
”Bon, låt oss bli fiender då,”
fröken Prahl räckte fram handen. ”Ni
har flirtat med Balle, det vet hela
världen, kära ni, tror ni han hållit tyst
med det! Herre gud, hvad ni är
oskyldig! Emellertid har han friat till mig
— jo, för all del! Men jag vill inte ha
honom, det kan inte falla mig in att
vilja gifta mig med en liten docent
hvem som helst. Point de vue
äktenskap, så väntar jag tills den rätte
kommer — jag vill helst bli diplomatfru
och bo utomlands, ser ni. Nu roar
jag mig under tiden och skrifver på
en bok, c’est mon facon de vivre.’”
""Vill ni svara mig på en sak: när
friade Balle till er?”
”För en vecka sedan ungefär, det
var förresten samma dag som Magda
var ute i Haga och bröt benet af sig.”
”Då hade jag gifvit honom afsked
samma förmiddag — ni var klok den
gången, fröken Prahl.”
WENDEL
”’Jag vet alltid hvad jag vill, ””
svarade fröken Prahl enkelt.
”Det gör nu inte jag. Men jag kan
väl bättra mig... Vi är alltför olika
för att kunna dra jämnt i längden och
jag kan inte glömma min fasa, ja, min
fasa öfver ert sätt mot Magda. Det
säger jag er öppet, vi skulle ju vara
fiender. Nu går jag, här hör jag inte
hemma. Farväl, fröken Prahl, tack för
i afton, nu vet vi hvar vi har
hvarandra.”
Fröken Prahl reste sig och hälsade
på sitt mjuka sätt.
”Farväl, vi är i alla fall ett par
ovanligt stiliga fruntimmer, inte sant ?”
”Ajo. Men tala inte alltför illa om
mig!”
”’Jag lofvar inte mer än jag kan
hålla. ”
De nickade skrattande åt hvarann
och Maud kom osedd ut.
TJUGUSJUNDE KAPITLET.
”Nu är väl Balle borta ur min
värld, ” tänkte hon på hemvägen. ”Det
känns egentligen riktigt skönt!’”
Hon köpte ett par konservburkar
af saker, som Torsten tyckte om, och
kom munter och lätt in i hans rum,
hon visste att han skulle vara hemma
i kväll, det hade varit politik af henne
att gå ut just därför.
Men advokaten var mörk som ett
åskmoln och sköt kallt bort henne.
”Men kära, sitter du och speglar
dig!”
Maud pekade häpen på advokatens
fickspegel, som låg på skrifbordets
läskpapper.
”Du kan spara din munterhet. Se
här.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
