Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADVOKATENS UMGANGE
”Men vi ska inte ha några, säg.”
”Jo, Torsten,”” hon lutade sig intill
honom och fingrade på hans
klockkedja. ”Jag behöfver en liten scen
ibland, för då först märker jag att du
är kär i mig, riktigt kär, inte bara van
vid mig.”
”Du pratar så dumt!”
Han kysste henne häftigt och hon
sjönk blundande ned i hans ömhet.
”"Utan honom är jag ändå ingenting,”
tänkte hon. ”Jag skulle vissna bort
utan honom att ständigt längta
efter ...”
När de gingo in till sig, han med
armen om hennes axlar, visste hon
dock att hon inte varit fullt ärlig:
mot Torsten. Men kyssen skulle han
göra för mycket af, detta minne, som
hos henne nu bleknade mer och mer
och egentligen blef en läxa, skulle
sänka sig i hans medvetande som en
sten man kastar i en damm: det blir
några ringar, sedan blir ytan stilla.
Men stenen ligger där ändå, alltid.
Han skulle aldrig tala om det, men
hon ville inte kasta en sten i hans
hjärta, som hon sedan aldrig skulle
kunna fiska upp.
TJUGUATTONDE KAPITLET.
Kurt satt på bordet och ref sönder
en tidning i små bitar, hans mamma satt
på en stol bredvid och påbörjade ett
fint handarbete för en stor textilaffär,
där hon fått litet förtjänst.
Gösta hade varit ”hängig” på
förmiddagen och bedt att få slippa skolan,
men under dagens lopp hade han kryat
till sig och satt nu och bläddrade i
läseboken. Ibland kastade han en
förstulen blick på modern som sydde för
brinnande lifvet.
865
”Aj aj, inte röra mammas silke,
ge hit! Mammas fina silke som
mamma ska ha till sitt arbete, om det blir
fult blir fröknarna så onda så .. -.”
Hon måste lösgöra silket från Kurts
små feta fingrar och passade på att
samtidigt ge honom en smällande kyss:
”Mammas lilla tjocka raring!”
”Mamma,” kom det långdraget
från Gösta.
”Ja hvad är det, min skatt?”
frågade fru Ström förströdt — det var
svårt att få ha silket i fred.
Gösta hoppades att modern skulle
vara tillräckligt upptagen med det för
att inte fästa vidare afseende vid hvad
som komma skulle — det hade händt
förr.
”’Jo, får jag gå på biograf,
mamma?” frågade han med spänning i sina
runda ögon.
Men det klickade — modern lät
häpen arbetet sjunka.
”Biograft” sade hon med
eftertryck. ”Nej visst inte.”
”AÅ, mamma...”
”Du har ju varit från skolan i dag
och så vill du gå på biograf! Och för
resten är det för sent i kväll. ”
Denna ologiska eftergift gaf Gösta
hopp.
-”Men jag mår bra nu, mamma,”
sade han ifrigt. ”Det är en ny biograf
här på gatan och så har jag lofvat Erik
i fyran att vi skulle gå i dag.”
Erik i fyran försvagade situationen
för Gösta, han insåg det genast med
förtviflans instinkt.
”Du kan inte lofva någonting på
egen hand, min gosse,” sade modern
i en torr ton, som Gösta alltför väl
kände igen.
”Men hvad man har lofvat det ska
man också hålla, det har mamma sagt, ”
försökte han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
