- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1909 /
868

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

868 CECILIA

ytterligt malplacerad. Tja, det var ju
en misslyckad öfverraskning, nu gällde
det att bära situationen med lämplig
takt ...

"”Visst kommer pojken till rätta! En
så’n liten lymmel,” sade fröken Bloch.
”Herrarna få gå en rundtur på stans
alla biografer — men vore det min
pojke fick han smörj, när han kom
hem.”

”Du vet inte hvad du säger,”
svarade fru Ström häftigt. ”Man ska vara
en ogift mamsell för att tala på det
viset U”

"Bravo! Kan ni gräla en vers så
håller det kuraget uppe!” sade
docenten. ”Ge henne duktigt på tafsen,
fröken Bloch! Och duka sedan åt oss så
få vi äta, när vi kommer hem i triumt
med syndaren. So long, mina damer"”

”Oleballe är söt i alla fall! Var
inte ond på mig, Jeanna, ” sade fru
Ström med en hickning mellan skratt
och gråt och började mekaniskt öppna
påsen.

Klockan half tio kom en karl med
- Gösta vid handen, han hade sett
honom irra omkring vid Slussen och
börjat fråga ut honom. Fru Ström kastade
sig öfver sin gosse, tryckte honom intill
sig och vaggade fram och tillbaka
under en ström af frågor. Gösta hade
funnit sig bra till rätta under hemvägen
med sin följeslagare och nästan glömt
sin hemlöshet nyss, i den moderliga
famnen flödade dock hans tårar på
nytt. Men då Gösta låg i sin säng med
en smörgås i ena handen och den andra
i moderns båda och hon frågade för väl
tionde gången:

"Hur kunde du göra mamma detta!
Hvarför gick du din väg?”

Så svarade han med en skymt af
medlidsam otålighet :

WENDEL

”Jag hade lofvat Erik i fyran och
mamma har sagt, att det man lofvar
ska man också hålla U”

En halftimme därefter kom
herrarna, oroliga och förargade, men
möttes till sin glädje af det dukade bordet
och litet småvarmt. Netta var i full
fart i köket, hon var gladare än hon
varit på mången god dag.

Ӏr grosshandlarn borta i dag
eftersom Netta kan stanna hela kvällen ?”
frågade fru Ström under ett svep ut i
köket.

"Kära frun, ”” sade Netta med
tindrande ögon, ”jag har gått min väg från
grosshandlarn! Jag skref på en lapp
att han inte fick bli ond, men jag
längtade så förfärligt efter barnen! I
morgon kommer ett stadsbud med min
byrå. ”

”Du gamla hederliga Netta! Jag
ska tala väl med grosshandlarn, jag,
så blir det bra alltihop.’”

Fru Ström måste in och förkunna
Nettas flykt från Gunerius välfyllda
grytor och enstämmigt beslöts att
Gunerius skulle eftertelefoneras för att
förgylla kretsen och helst lifva det
med litet champagne.

”Om vi hade haft Beda här, hade
hon kunnat springa efter det, nu får
Oleballe gå ner.”

”Och så dricker vi en skål för vårt
bepröfvade ungkarlslag, ” sade
notarien. ”Du får lofva att aldrig svika
det, Balle, du passar inte att vara gift.”

”Ja, har vi det inte bra som det
är!” sade fröken Bloch. ”Jag begär
då inte bättre.”

”Inte jag heller, lefve ungkarlarnas
skrå — af båda könen! Jag skall skrifva
in mig i deras lag i denna kväll, hej !
skrek Balle och störtade nerför
trappan.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:26:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1909/0880.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free