Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
888
storhet hade han ju aldrig varit som
brutit bana och bildat skola, men
äfven de glömmas ju hastigt. Tänk,
att jag icke ens kunde minnas hans
namn! — Gripen af en idé gick jag
fram till staffliet.
Jo, mycket riktigt — där på
högerskalmen var skuret ett sirligt
snirkladt stort C., precis som han
brukade signera i nedre hörnet till höger
på sina små, dyra dukar. Cossack,
var det, Cossack, den gamle
Cossack! Jag stod i den döde och
glömde mästarens, i Cossacks
berömda ateljépaviljong.
En Cossack, hette det en gång.
Och hvar och en måste ha «en
Cossack«, — Nu vet ingen mer än
någon enstaka samvetsgrann
konsthistoriker af den gamla skolan hvem
Cossack var...
I katalogerna står ganska
meningslöst namnet kvar med de två
årtalen, stjärnan och korset,
begynnelsen och ändan. — Liksom för
hundra andra. Det ser ut som
inskriptionen på en grafvård — och
det är allt som blir kvar af den
HENNING BERGER
odödlighet, vi små stackare drömma
och kämpa om!
Länge stod jag och såg på det
tomma staffliet under det skuggorna
blefvo djupare omkring mig.
Måihända var det en ödesdiger stund,
som blef grundläggande för min
framtid, hvilken medfört
professorstiteln, ordnarna och de stora
honoraren. Men som tog illusionen om
«odödligheten«.
Och då jag till sist ryckte mig
lös ur denna vakna dvala och kom
ut i den vilda trädgården greps jag
af oändligt svårmod. Skogen stod
still som död, regndropparna föllo
sakta som tysta tårar från grenarna,
det var grafmörkt mellan stammarna
och högt öfver trädens toppar
flammade en blodig aftonrodnad. Men
luften var kylig och källren och
djupt inne i skogen sjöng en
näktergal.
Så godt jag kunde slöt jag dörren
till den gångne konstnärens paviljong.
Och med knifspetsen ristade jag på
den fuktiga, ärggröna ytan:
Vanitas Vanitatis!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
