Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLODIG IDYLL
Herr Morin blef upprörd. Ämnade
denna onaturliga moder också försöka
belåna sitt barn? Eller hvad var
meningen ?
Då =stirrade plötsligt kvinnans
mörka brinnande ögon mot honom i
gasskenet. Hon hade återvunnit
väldet öfver sig själf och sade:
”Jag kan inte längre ha henne
hemma. Där stod en annons i tidningen
om en fru, som tog emot småbarn.
Men det kostar tolf kronor i månaden. ”
Herr Morins ansikte blef
betänksamt. Han hade fått en inblick i lifvet,
under de fyra år han varit på banken.
”Har ni tagit reda på hvem
fruntimret är?” sade han med sin
förnumstiga, ansvarsfulla röst.
”Hvem hon är? Nej — men hon
var mycket snäll. Så svårt som hemma
kan Mina aldrig få det.”
Hon brast på nytt i konvulsioner.
Herr Morin tände sin
cigarrcigarrett, som låg slocknad på disken, och
började gå fram och tillbaka på golfvet.
I förbifarten sneglade han på flickan,
som den snyftande kvinnan dragit
intill sig med högra armen. Stackars
mänska, tänkte han, stackars mänska.
Rätt som det var, stannade han framför
dem. Men det stoppade vid en
harkling, och han gjorde ännu några slag,
innan han fick fram det han skulle.
”Om ni vill komma med hem till
mig, ”” sade han. ”Så kan vi tala med
min värdinna.”
Fru Ekström var en mycket honett
mänska mot alla, som voro ordentliga,
m. a. o. betalte punktligt. Herr Morin
hade alltid varit punktligheten och
ordentligheten själf. Han var fru
Ek
913
ströms finaste inackordering. Hans
visitkort, på hvilket stod Arnold Morin,
banktjänsteman, utgjorde den största
prydnaden på hennes tamburdörr.
Hade fru Ekströms dotter inte
redan varit gift med en välbeställd
korfförsäljare, skulle hon önskat honom till
måg.
Visst blef hon förvånad, när herr
Morin kom dragande klockan nio på
kvällen med ett obekant fruntimmer.
Det var väl det hon minst hade väntat!
Efter hand fick hon syn på ungen,
som höll sig i mammans kjolar, och
herr Morin redogjorde med sin klara
och brådmogna myndighet för hur han
tänkte ordna.
Bakom hans rum låg en skrubb,
som af förre hyresgästen, en
parfymagent, hade begagnats till lagerrum.
Men där fanns ett riktigt fönster och
kunde mycket väl ställas in några
möbler. Där skulle Mina bo.
Och nu bodde Mina hos herr Morin,
som betalade 25 kronor i månaden för
henne. Hon fick välling om mornarna,
kaffe på söndagarna och mat tre
gånger hvar dag. Och så godt det
luktade i hennes rum sedan! Det kändes
annat än lukten i de rum hon förut
varit i. När Mina somnade i sin nya
säng, som hade ljusblåa omhängen,
drömde hon inte sällan, att hon var i
paradiset.
Herr Schmidt, som bodde på andra
sidan tamburen, sade, att det var som
i en riktig budoar. Mina hade mycket
stor aktning för herr Schmidt, därför
att han alltid gick till sitt arbete klädd
i frack. Och hon upprepade för hvem,
som ville höra på:
”TJag bor i en riktig bodear!”
Om eftermiddagarna kom Minas
mor och hälsade på. Tidigare än
kloc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
