Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULMAT
detsamma lär gälla om the raccoon,
tvättbjörnen, som väl åtminstone bör
vara rensmakande.
Filadelfia är ryktbart icke allenast
genom William Penn och kväkarna,
utan äfven genom de sköldpaddor,
terrapins, hvilka ingenstädes på den
nordamerikanska kontinenten tillagas
bättre än där och utgöra en så godt
som Oobligatorisk julrätt för stadens
invånare. Den amerikanska
journalisten och kulinariske skriftställaren
J. W. Forney yttrar i ett af sina
arbeten, benämdt The Epicure, om
«den diamantryggade sköldpaddan«
(terrapin). Den är väsentligen en
Filadelfiarätt, Baltimore är förtjust i
den. Washington äter den. New
York känner till den, men i Filadelfia
är det hart när en förbrytelse att
ej vara lidelsefullt betagen i den,
särskildt vid juletid.«
På tal om kväkare — grodlår i
alla upptänkliga tillredningsformer
äro en stående julrätt i staten
Michigan. Dock förskrifva de sig från den
så kallade bölgrodan, Rana
catesbiana eller pipiens.
Jämförd med andra kristna
högtider har julen en skäligeh
underordnad betydelse hos romerska och
«ortodoxa« katoliker.
Som ett slags folkhumor får väl
betraktas den sägnen att påfvarna
tilläto köttätande på fredagen, då
denna samtidigt var juldag — af det
skälet att <ordet vardt kött< just på
denna dag.
I södra Frankrike äter man
julkalkonen till kvällsvard den 25
december. Annandag jul kommer
turen till det af ett lagerträd
öfverskuggade «<«S:t Stefans bröd< som
bland andra förunderliga egenskaper
925
äfven lär besitta dem att bota kolik
hos åsnor samt göra hundar
oemottagliga för vattuskräck. Då jag i ett
föregående häfte, af denna tidskrift
behandlade «Kökslatinets« ägnade jag
äfven någon uppmärksamhet åt
bouillabaisse. Denna fiskrätt är sedvanlig
julmat i alla sydfranska sjöstäder.
I mycket rika hus på den
Pyreneiska halfön — särskildt i Spanien
— uppdyker till julen regelbundet
La Paella, en den vidunderligaste
och kostsammaste bland alla
köksföreteelser — rent af ett kulinariskt
okynne. Utan att inlåta mig på en
detaljerad beskrifning måste jag nöja
mig med att uppräkna de dithörande
ingredienserna som äro: filén af gris
och oxe, skinka, prinskorfvar, kanin,
kyckling, rapphöns, ål, sniglar,
kronärtskockor, hvita bönor, gröna ärter
och cayennepepparhylsor.
Spanjorerna vid nordkusten ha på julafton
sin lutfisk liksom vi — bacalao är
dess välklingande namn, och en
särskild tillredningsform däraf är
bacalao de Vizcaya.
Napolitanaren, om än aldrig så
fattig, skall till julen åtminstone ha
sina frutti di mare, <hafsfrukters —
den poetiska beteckningen för ostron,
musslor etc. I det eviga Rom har
ålen samma uppgift som lutfisken
hos oss, den att vara speciell julmat
bland både höga och låga. Kanske
en påminnelse om de flydda tider,
då dessa lika härliga som i viss mån
outgrundliga fiskar höllos tama samt
utfodrades med trälar och
gladiatorer?
Hvad vet jag? sa Montaigne.
Ld
Bulgarernas julafton heter Badni
vecer, «den heliga aftonen«.
Samtidigt med aftonringningen börja
hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
