Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
928
blir till ett rörligt, smalt streck, som
buktar mellan nervöst skratt och
hjärtinnerlig gråt.
Och impressarion talar.
"Varietén, min nådiga, är det enda,
som går nu för tiden. Jag kan ju ej
förlora mina pengar bara för den
”högre konstens” skull. Ni, min
nådiga, med ert originella utseende,
passar särdeles bra för den genren.
Geschäft ist Geschäft. Operan går med
förlust — — — Men varietén och
operetten gifva mynt — — —"
Och sådan var den mannen, som
skuile bestämma öfver Fiolas öde. Allt
hennes intresse fångades af honom,
genast hon steg in i trojkan, liksom af
någon, på hvilken beror mycket.
Men för honom var hon ingenting
märkvärdigt, just som han såg henne i
gatlyktornas halfdunkel — — —
Obetydlig figur och utan elegans — — För
öfrigt höll han ej vidare på
instrumentalister, fastän man ju också visserligen
bland dem kunde finna sådana, som
drogo folk. Emellertid kunde han ju
alltid taga henne i närmare
skärskådande sedan, då de hunno fram till
restauranten dit de ämnade sig. Von
Wullt brukade ju annars vara
finsmakare. Och han beskyddade ju
henne.
”Nu stormar ni fram i trojkan med
er framtid i ert sköte, lilla fiolflicka
— —” hviskade doktor von Wullt åt
Fiola — — ”Här är ni nu med en af
våra mest kända ”impressarier och
’krilikern är eder ömma riddare för
i natt — — — Får nu se, hur ni kan
använda stunden, får nu se, hvad ni
kan göra af tillfället, som erbjudes. Ja,
hvad kan ni väl duga till i den vägen,
lilla fiolflicka — — —"
ELSA LINDBERG-DOVLETTE
Det var, som om han velat pröfva
hos henne alla möjligheter, goda och
onda. Det var, som om han riktigt
velat se, hvad hon gömde inom sig,
denna plikttrogna och framåtsträfvande
lilla artist, som hade så troskyldiga
ögon.
Det var, som när en bortskämd
gosse fått i sina händer en vacker
leksak, hvars inre maskineri gör honom
nyfiken genom alla sina finurliga och
hemliga trådar. Han pröfvar och
pröfvar; det är detsamma, om allt
sammans brister sedan. Så länge har hans
intresse dock något att kretsa om.
”Så sitter man alltid i trojkan, ”
sade han förklarande och ville slå sin
arm fast om hennes lif. Men hur han
än ansträngde sig, fick han intet säkert,
ägandefullt grepp om hennes lilla lätta
figur. Ty det var så, att ”Tante Miene"”
i all välmening lånat åt Fiola sin
hederliga, gamla gråverkskappa till skydd
mot nattkölden. Men det var det
underliga med den kappan, att den äfven
blef till skydd mot annat den natten.
Den slöt sig likt ett pansar om henne.
Den var stoppad likt ett tjockt täcke
med vadd och väl stängd och
ordentligt häktad med många knäppta
knappar och knutna band. Doktor von
Wullts närgångna hand kunde ej ens
förnimma de fina linjerna af hennes
unga kropp. Till slut uppgaf han äfven
alla försök och slutade med att gripa
ett hårdt tag in i kappans bomull.
— — ”Ända in i trojkan tager ni
med er den gammal-fröken-dygden’
och omgärdar er med den. Här sitter
ni nu inne i er kappa, sluten för er
själf och skild från oss andra alldeles
som i ert eget rum. — — Sannerligen
är den hermetiskt tillsluten — — —
Inte nu heller kan jag få fatt på er —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
