Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
934
snibbarna hänga slaka och den
mångdubbla hakan flödar ut i frihet. Hans
hand är klibbigt het, där den håller om
Fiolas skuldra — — — ”Säss bist du,
Liebchen, aber munter bist du nicht.
Hast du mir gar nicht was lustiges zu
erzählen, kleines Fräulein, du?”
Handen har flyttat sig från Fiolas skuldra
till halsen, just där den reser sig rank
och smärt ur sammetens lilla snibbiga
urringning.
Och Fiola svarar — — ”Ich bin
kein Fräulein. Ich bin eine Frau.”
Och hon småler frankt och modigt och
böjer ej undan hufvudet, fastän den
stora fuktiga handen har hennes hvita
skinn under sitt snikna grepp.
”Är hon då gift min söta lilla?’”
fortsätter han på sin breda
hamburgertyska.
”Ja,” svarar hon, ”fast besluten
att göra allt för att roa honom. ”—
— — Min man är en gammal
italienare, skall ni veta — — —"”
”"Hvad nu då? Italienare? Hvad
kan de väl vara för en slarfver?’”
”Å, min man,” svarar hon med
lysande ögon, ”är af en gammal fin
familj,
anor — — Ja — — ja, han håller
”stall’, ska ni veta — — —"”
"För fan! Håller han /’stall »”
Det glimtade i impressarions ögon.
”"Det var mig en baddare! Hvarför
är han inte med er nu då?”
”’Jag har lagt honom i en låda och
stängt väl till om honom — — — då
jag gick — —"”
”Det var mig en bekväm man —
— — du har, du lilla söta.”” Och han
skrattade, så att en knapp flög ur
västen.
”Min man har den skönaste röst, ”
fortsätter hon. ”Och därför vill jag
" Strängarna äro som bekant af tarmar.
mycket förnäm med många
ELSA LINDBERG-DOVLETTE
ingen annan man ha. Han lyder det
lättaste tryck af mitt finger. Och jag
kan få honom, som jag vill. — — —
Låt oss få uppträda han och jag
tillsammans — — —"” Hennes ögon
tindrade och hon lät honom draga sig
intill sig, medan han svarade.
— — — "”Det var ett lustigt påhitt,
du, min lilla söta. — — — Jaså, du
vill ingen annan man ha, du, än din
fiol — — Det var bra! att säga sig
vara gift med sin fiol! Det var ett bra
påhitt! Du är inte dum, du. Men roa
dig kan du väl ändock med en annan,
fastän inte alla bära sina ”tarmar”
utanpå som din man — — —"”
Och han drack ut sitt glas och
skrattade åt sin egen kvickhet och fick
vinet i halsen och höll på att storkna
och var otreflig att se på. Men Fiola
smålog mot honom, som om han för
henne vore det bästa. :
Ungerska kapellet hade gått ut.
Sällskapet satt kvar rundt om bordet
med den nedskrynklade bordsduken.
Och man hviskade par om par.
Doktor von Wullt var ifrigt upptagen af de
två dekolleterade damerna som
omgåfvo honom med sina bara skuldror och
sina sidenkjolars parfymerade
froufrou. Impressarion talar med låg röst
med Fiola — — ”’Hör hon, lilla söta,
är hon lydig och eftergifven i allt skall
jag göra henne en karriär, skaffa
engagement och sådant. Men då skall
hon också göra som jag säger — i
allt förstår hon, lilla söta. — — Ett
litet rum skall jag hyra i mitt hotell.
På det sättet skola vi vara närmare
hvarandra både på ena och andra sättet
— — — förstår hon, lilla söta? Ty
hon roar mig och därför tycker jag
om henne, så länge hon roar mig.”’
Och han småmyser menande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
