Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYXEN PÅ VÅRA TEATRAR
till någon energisk och klok affärskvinna,
som har en bestämd vilja och en smula
konduit. Hon skulle endast vara agent
och ombestyra försäljningen mot skälig
provision, varorna skulle stanna hos
ägaren tills köpet afslutats, så att agenten
sluppe hyra lokaler. Betalningen skulle
erläggas kontant och agenten skulle
ombesörja försändningen och alla därmed
sammanhängande formaliteter. Kunder
skulle icke komma att saknas, en hel del
af landsortssällskapen skulle säkerligen
utan risk kunna köpa, och dessutom skulle
affåren naturligtvis också vara baserad på
Norge och Finland. Med det sista landet
ha vi ju sedan gammalt intima
teaterförbindelser.
Så till sist: är all denna elegans
nödvändig eller ens konstnärligt berättigad?
Flera, och icke de ringaste, bland
skådespelerskorna själfva, klaga öfver den och
det är ju klart att elegansen i hvarje fall
icke får vara målet, utan endast ett af
medlen. De som opponera sig säga att
publiken har börjat gå på teatern endast
för att se på kläder, och att detta har
mycket litet gemensamt med teaterns
egentliga mission vis å vis folket. Bägge delar
är sant, men å andra sidan får man icke
glömma, att en hel del af de pjäser, i
hvilka toalettlyxen som värst grasserar,
äro af den halt, att det sannerligen är ett
försonande drag att de agerande äro
roligare att se på, än författarens repliker
att höra på. I salongjonglerierna och
lustspelen är nog lyxen ett plus, och därtill
ett plus, som icke tar bort
uppmärksamheten från värdefullare saker.
Komma vi så till den högre konsten.
Där blir förhållandet på sätt och vis
omvändt, men facit förändras ej så mycket
ändå. I en »litterär» pjäs, hvarmed
jargonen ju menar ett skådespel af
konstnärligt värde, skall och får naturligtvis
icke kläderna vara så sensationella att ens
de litterärt likgiltiga gå på teatern i
stäl
945
let för att se på modejournalen hemma.
Kläderna få icke vara så vackra att de
distrahera, men, och detta är minst lika
viktigt, de få ej heller distrahera genom att
icke vara vackra. Vi kunna i dessa dagar
illustrera påståendet med ett mycket
preg
Fru Meissner i »Frånskilda frun».
nant exempel. Det är fru Lundeqvist som
Tora Parsberg, och som första akten ger
oss det extremaste materialet, välja vi
denna. Tora gör sin entré, man är
genom de föregående replikerna nyfiken på
benne, det vill säga på hennes karaktär
och personlighet, hvilken ju bäst skall
om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
