Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— sakta.
952
Herr Carl-Richard andades djupt.
Han var ute på okända vatten, men
kände en planka. Skräddaremästare
Blomander hade i många herrans år
sytt åt kammarherre Höpken.
”Statsfrun?” frågade han
vördnadsfullt intresserad.
”Ja,” sade prinsessan okonstladt.
Ӏr fru grefvinnan klen till
hälsan? ”
Herr Carl-Richard gladdes in i
själen åt, att hans fråga uttryckte en
sådan syrpris. Han hade aldrig sett
grefvinnan Höpken.
"’Ja, hon lär vara det,” sade
prinsessan = fortfarande lika okonstladt.
”Men aldrig att man det skulle tro.
Hon har ju kindben som en deja.”
Hennes vackra ögon mötte en
sekund herr Carl-Richards. Han kunde
inte undgå att observera, att de
plötsligt blifvit rätt hvassa. Det låg nästan
som en uppmaning i dem.
”Ackurat, ” sade han
ögonblickligen och med öfvertygelse.
Något vid prinsessans mungipor,
som nyss dragit dem nedåt, utjämnades
Hon hade precis den minen,
som fruntimren plägade, när man kom
fram med den couleuren, som passade
dem. Herr Carl-Richard kände, att
af plankan hade blifvit en bro. Men
han begrep också, att situationen hade
nått sin spets. Han bugade sig på ett
sätt, som borde ha tillfredsställt
premiärdansören Bournonville.
”Det fägnar mig obeskrifligt, att jag
har haft den utomordentliga lyckan att
stå eders kungliga höghet till tjänst.”
Han sade complimenten med
ledighet och inte utan behag. Därpå
bockade han sig om igen.
Prinsessan såg ett ögonblick högst
märkvärdig ut. Herr Carl-Richard
9
ULRIEK UHLAND
undrade, medan han bugande och med
hatten i hand gick baklänges nästan
uppför halfva backen, hvarför hon det
hade gjort. Inte kunde hon väl ha
någonting att anmärka på, hvad han
hade sagt. Kunde hon ha sett något
ridikylt i den smutsiga damasken?
Men det var ju för hennes egen skull,
den hade blifvit nersmutsad. Men
ackurat såg hon inte ut, som om hon
fått syn på en löjlighet.
Herr Carl-Richard klämde upp
klinkan på grinden med en viss
häftighet. Han måste för pocker genast in
och se sig i spegeln. Kanske han hade
råkat smutsa sig i synen af något
lerstänk, när han hoppade öfver diket?
Uppe på vinden stod
trädgårdsmästarens madam. Hon hade tydligen
varit uppe med grismaten, ty det ljöd
ett starkt glufsande bortifrån hörnet
vid kammardörren. Själf stod hon vid
vindsgluggen. När herr Carl-Richard
kom uppför trappan, vände hon sig
om.
”Så, att han är bekant med den »’
sade hon.
Det var så pass skumt på vinden,
att herr Carl-Richard inte kunde se,
att hon såg försmädlig ut. Men han
hörde det.
”"Med ocken?” Han höll andan
ett ögonblick, och frågan kom dröjande.
”Med Tingbergskans Fia, förstås.
Men akta sig för den, han. Ett så
ledt stycke skapar vår herre inte två
gånger.”
Herr Carl-Richard hade ett
trappsteg kvar, men det var, som om han
inte förmått ta det.
”Ocken menar madam?”
”Sjåpa sig inte för mig, han, för
det behöfs inte, sa perkel, hällde
luktvatten på surströmmingen. IlIfall han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
