- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1911 /
40

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40 BIRGER

”Så vackra dina ögon äro just nu,’’
sade han.

Men det sade han inte högt, utan
detta :

”Rullar mig! Du har inte glömt
din hofnigning — du!”

De skrattade båda.

De voro plötsligt allvarliga. Han
tog hennes hand och tryckte den hårdt.

”Så bra, att du tog noter med dig,
Nils, ”” bröt Aina och flyttade några
häften från hatthyllan. Jag är så längten
efter musik, så, så, så -— du vet, jag
kan fortfarande själf bara gubben
Noach. Men hvad säger du om att gå
in nu? — kanske de tror vi rymt
annars. ”

Fru Salare steg mysande och vänlig
midt i salen, kaffekannan lyste som en
silfverkringla framför henne.

”Lägg nu i socker, herrskap, ” sade
hon. ”Vi ska skynda oss dricka kaffet,
mens det är riktigt hett.”

Mäster Salare, inspektör Natanael
och Gullich hade dragit sig till
hörnbordet i inre rummet.

Inspektörn gungade på två
stolsben :

””Som sagdt var, biskopen ville jag
skulle predika i högmässan. Och jag
gjorde det — ja mäster har nog den
äran !” —- Han rullade ett par stenar af
lasset. — ”Men det höll på gå galet.
Biskopen har en vårta på höger sida
om munnen som ni vet. Och när jag
nu helt andäktigt betraktar biskopen,
mens jag står och predikar, tycker jag
plötsligt, att vårtan börjar växa. Den
blir ett grått berg, som stiger upp mot
mig — det az? klyftor och rämnor i
berget . .. Och ur största klyftan -—

SJÖDIN

ja, hvad tror ni? — tittar de där
ögonen — ni vet bispens ögon — det
är så att man kan skära glas med
dem . .. Och jag höll, som sagdt,
alldeles på att tappa koncepterna.”

Inspektörn drog ett tjockt bloss,
fällde ner stoln och fyllde rummet med
hårda stenskurar.

Mäster Salare lade händerna litet
tungt mot knäna. Han var en
gammaldags man och tålde ej minsta skugga
på de allvarliga tingen. Och nu syntes
det, att han bar ett par ord på
läpparna.

Inspektörn hann före:

”"och efter högmässan fick jag döpa
— tur, hvasa, första gången man är
präst !”

När Gullich hörde döpa tycktes en
osynlig vind lyfta honom af stolen, och
rynkorna började snurra.

”D-dö-döpa, ja! Kkk-unde just
t-tro, det! Hva-hvad det måtte ha
käänts hög-tid-ligt för fff-öräldrarna att
höra sss-itt ba-barn ss-krika just i
ky-yrkan! Och fff-ör i-i-inspektörn att
midt bland a-alla män-nis-korna sss-tå
och va-attenösa det. Sss-se på mig!
J-jag ha-aar haft fff-jorton barn ba-a-ra
med min sss-ista hustru —- o-och jag
hoppas Gu-ud vill sssk-skänka mig
ännu fler — och jag har dö-öpt dem
sj-sj-äälf, jag, och h-hemma i
ff-familjen. F-först dö-öp-te jag dem i
ha-haandf-fatet, m-men på Je-jesu bud
dööp-te jag’em sen i la-la-lagårds-bäcken,
d-där var ff-riskt och rrrr-innande
vaatten! Man ska a-a-alltid göra sss-som
Je-e-esus vi-ill V”

Rynkorna stannade med ett ryck.
Och nu såg man plötsligt, att Gullich
ej hade någon hjärna — därinne i
skålen var i stället en massa
sprattelgubbar. De slogo volt öfver hvarann,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:27:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1911/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free