Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 BIRGER
Aina nyss sytt, herr Amnéus? Inte!!
— nå så kom då!’”
Hon fjädrade sig in i ett blått rum,
och hennes fingrar foro som långa
spröt efter väggen.
”Gröna bokstäfver på hvitt linne,
det är inte dumt, inte sant? Mitt —
hem –- är -— min — kyrka, det är ju
Drachmann? Jo visst är det väl
Drachmann, få se: Kyrka och orgel
.. . hmhm, nej, det är visst Karlfeldt.
Jaså! Jag har i alla fall läst en bok
utaf Karlfeldt.”
Fröken Quitter stannade ett
ögonblick, sökte något nytt att låta spröten
fara öfver.
Fru Gullich stack in näsan:
”Snälla Lisa, bara ett ord.”
Fröken Quitter försvann, och
tamburdörrn öppnades och stängdes
försiktigt.
Magister Nils satte sig i korgstolen.
Det var Ainas rum — blått, blått.
Sängen stod där likt en hvit blomma,
som drömmer i en kysk och sval
ensamhet, det lilla vackra skåpet tvcktes
nästan lyft från golfvet af alla de
bländande tyg och spetsar, man anade
därinne... Och alla småsaker — de
smälte till ett med det blå ljuset, lade
sig som något lugnt och mjukt öfver
hans bröst.
Det sorlade i rummen utanför,
svagt. Han lyssnade efter Ainas röst
— nej, hon hade nog sitt nu.
Han tände en cigarrett. Slingorna
hvärfde in honom, förde honom
bort . ..
... Han satt i sitt Uppsalarum.
Han steg upp från skrifbordet, hissade
gardinen — en skarp hvit stjärna skar
en udd på rutan. Där utanför, högt
uppe i rymden, steg något fram — en
drömmande och tyst liten stad.
”En månad, en månad’” — han
räk
SJÖDIN
nade tiden, tills han skulle vara i den
lilla staden igen.
Ur mäster Salares hus steg en
kvinna.
”Aina,” sade han.
Hon gick så lustigt snabbt, den
korta jacquetten hade hon uppknäppt,
sidenfodret lyste i dunklet likt glimten
af en röd brand. Men hur hon gick
och gick, kom hon aldrig förbi honom.
hon var ständigt rakt framför.
Han satte sig vid sitt bord, tog
händerna kring ansiktet, tvingade hårdt
ögonen in bland bokens rader —- då
blefvo sidorna speglar, i hvilka hennes
ansikte tecknades.
”Gå, du hindrar mig!” sade han
hårdt.
Hon gled förbi, dunklet tog henne.
”Nej, stanna, stanna,” sade han
och skyndade efter henne.
Han böjde sig mot henne. Och
tysta tryckte de sig tätt intill
hvarandra.
Hennes kyss blef till en hvit eld
inom honom. Den brast ut från
honom i tusende strålar, hvar ting
ramades in af denna eld...
,
Mäster Salare klappade händerna
samman. Det hördes små snabba steg.
Röd och ifrig kom Aina, skälmskt
bjudande : , ’
”Var så god, herr magister!”
Alla stodo redan kring det dukade
bordet.
Och med vördnadsfulla bugningar
vid gudsnamnen läste mäster Salare
högt bordsbönen.
Då klockan rosslade för tolfslaget
gick hela sällskapet i tropp till köket.
Det var ju nyårskväll, och nu skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
