Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLYKRONAN 45
"’"Jag sätter mig i kammarn och
svalar mig, mens du stöper. Men stöp
något fint, Nilst”
Det small som ett skott, när Nils
hvälfde blyet i byttan.
Man slog knut kring honom.
”En brudkrona"?”
”Och sån fin brudkrona! En, två,
tre, fyra — inte mindre än fem spetsar !
Ja det kan man då inte ta miste på
hvad det är.”
”Bravo!” sade inspektörn och tog
upp en applåd.
Alla voro tysta ett ögonblick.
Så sorlade de på nytt, ty fru Salare
ville stöpa om sitt lindebarn.
Då försvann Nils in i kammarn.
”Nu! nu!” sade han för sig själf,
och det sjöng i hans hjärta.
Han gick rakt fram till Aina. Han
satte sig så nära henne, att han nästan
hörde pulsslagen i hennes hals.
”Aina, ser du. Jag stöpte en
krona, en brudkrona — tar du emot
den, Aina, käraste ...2”’ — — — —
När lamporna i köket tändes, och
man skulle dricka på det nya året och
sina i bly förevigade öden, var det två,
som gingo ut till de andra.
De gingo tätt intill hvarann, och
framför sig buro de blykronan,
försiktigt, som om den varit af guld och
ädla stenar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>