- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1911 /
46

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I SOLNEDGÅNGEN.

Du är gången och borta, men än jag hör
hur du lyfte dörrens klinka,

och jag lyss efter lätta steg som dör

och ser hvita händer vinka.

Du är gången, och gräset sig reser på nytt
som fötterna knappast böjde,

men det är mig som ändå ej allt hade flytt,
som det stilla och tveksamt dröjde.

Tystnaden famnar mitt stilla hus
där tiden tycks hejdad och fången,
där än din ande gör kammaren ljus
som en kväll efter solnedgången.

Det tycks mig som ännu din själ vore kvar,
som om än dina läppar logo.

Det är mig än som när vackrast det var,
när de sista orden dogo.

Fast kvällen mörknar allt mer och mer
och stjärnor tändas därute,

så sitter jag stilla och lyckligt ler

som om ännu hos mig du sute.

Jag ler som jag log när’dörren slöts,

i samma stämning fången.

Ett lyckligt afsked! En ros som bröts
i skenet af solnedgången.

Carl Larsson i By.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:27:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1911/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free