Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s2 KVINNOSMYCKEN OCH KVINNOPORTRATT
Alla dessa stenar äga en lifligt
spelande yta, i deras genomskinlighet är
andedräkt och blodomlopp, och därför
utgöra de en så strålande komplettering
till en skön kvinnohands peau de velours.
Mera högtidliga, strängare och stelare,
äro sigillstenarna af den oftast djupt
mörkröda karneolen. Tjocka plattor
omslutva af en gedigen guldkant äro de
som tyngande grafstenar, hvilka bevaka
en hemlighet.
k
Det intressanta med dessa stenar ökas
däraf att man i forna tider tillade dem
en viss symbolisk betydelse. Ett slags
kalender bildades af dem på sådant sätt
att hvarje månad erhöll en sten till sitt
särskilda tecken och med dem följde
någon egenskap. Topasen tillhör sålunda
november och representerar vänskapen,
turkosen december och betecknar modet.
Agaten är junis och lofvar långt lif. För
öfrigt bildas den blixtrande årsringen af
ametyst, opal, jaspis, hyacint, sardonyx,
rubin, smaragd, safir och diamant, som
är aprils och renhetens sten.
j
Äfven i infattningen älskade man
’symbolik. Ringarna äro ju
ursprungligen värdighetstecken, de mäktigas
petschaft. Med Petri fiskarring förmälde
sig dogerna med hafvet och prästringarna
erinra i sin form om mitra och tiara.
Förlofningsringar gjordes ofta i form af
sammanflätade händer eller med ett
brinnande bhjärta till midtstycke mellan de
båda händerna.
Stenplattorna gömde ofta gift, såsom
i Borgiernas dödsringar. Och deras
motstycken äro de erotiska ringarna, hvilka
framställa alla motiven ur Sonetti
lussurtosi. Isynnerhet bemödade man sig
1 en senare tid, den sentimentala
perioden, att gifva ringarna en tydlig mening.
Midtstycket blef då ett glastäckt
relikskrin, i hvilket mot en bakgrund af
flätadt hår silhuetter och i elfenben
sirligt utskurna urnor med genier och
amoriner gömdes.
.
Men låtom oss återvända till
kvinnorna i Florens, Quattrocentos kvinnor
med den smala högburna halsen, den
rätvinkligt skurna hakan, de blott helt lätt
tecknade ögonbrynen och det öfver
öronen nedkammade håret, som så
verkningsfullt omger ansiktet med en mörk
eller gyllene ram. Och alltid är
skönheten rikt smyckad.
Dyrbara smycken äro en skylt för
la buona dote, en ansenlig hemgift, och
därför lägga konstnärerna särskild vikt
vid dem på de beställda porträtten.
Därför rasade ju också den fanatiska
bildstormaren BSavonarola mot denna konst,
som inblandande världslig fåfänga i de
religiösa motiven lät de juvelbehängda
och i styfva brokaddräkter klädda
florentinerdamerna komma på barnsängsvisit
till Guds moder.
Då Domenico Ghirlandajo målar
Giovanna Tornabuoni, af släkten Albizzi, med
spetsduk, mässbok, ringar och halssmycke,
låter han ännu ett dyrbart pärlbesatt
smycke ligga i nischen bredvid
andaktsboken.
Det finnes äfven ett förtjusande
porträtt af en ung dam af familjen Bardi,
hvilket tillskrifves Domenico Veneziano.
Det täcka, lilla ansiktet med den käcka
uppnäsan krönes af ett stort blondt med
pärlor genomflätadt hår. Omkring den
hvita halsen slingrar sig ett pärlband
och vid det hänger en rubin af den färg
som kallas Sang du pigeon. Den
harmoni, som bildas af den röda rubinen och
de mattglänsande pärlorna mot hyns
emaljglans, kan endast uttryckas med
mjölk och blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
