Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDEN SEGRADE 57
gubben’ ?” — ”Han sitter som
slottsherre i sitt bekväma hem, omgifven
som en forntida kediv af hängifna
kvinnor. som dyrka och tjäna och pyssla
om honom . ..”
”Gubben har blifvit gammal och
slö l”
Man kallade honom "”hycklare”
och ”en falsk profet, som predikade
det ena och själf lefde efter det
andra...” Tiden gick, man
intresserade sig icke längre för ’”gubben”
som förut, och det fanns bildadt folk,
som frågade: ”Lefver Tolstoy ännu,
. eller är han död?” Men på
Jasnaja Poljana växte alltjämt
sorgespelet . . . Ett för öfrigt förhastadt rykte
spreds ut, att utdelarne af Nobelpriset
beslöto att för att icke, ”’i betraktande
af den store gamles skröplighet”,
komma för sent, tilldela honom den stora
penningsumman. ”Gubben är själf rik,
han kommer att använda priset till
välgörenhetsverk!” — Men ”gubben”
vägrade att taga emot pengarne, ”ty
pengar äro ett ondt!” ”En sådan
besynnerlig kurre!” tänkte man, men
öfver Jasnaja Poljana skockade sig
ovädersmolnen, och luften var mättad
med elekrtricitet . .. Omkring den
halfdöde ”gubben” hördes ett hotande sorl
.. . hans förtviflan växte, och till sist
stod den stolte anden icke ut längre,
utan åskan slog ner!
Fången slet sönder nätet och
öfvergaf sitt fängsel, medan väkterskan
ännu sof! Ridån gick upp för
sorgespelets sista akt.
De kulturella myrslokarne i alla
länder blefvo som bedöfvade af det
ovanliga i tilldragelsen, och sedan
grepos de af entusiasm. Nu höjdes
alldeles nya rop. Den ”store gamle”
kallades inte längre en ”ålderdomsslö”
gubbe, en ’ hycklare, en falsk profet
som lefde mot sin egen lära”’, o. s. v.!
Ovationerna växte. ”Han har vittnat !
Många af den samtida kulturens
representanter förläto ädelmodigt den
"storartade gamle”’, många urskuldade
sig på höfviskt europeiskt sätt inför
honom, och i det hela grep
entusiasmen alltmer omkring sig och den
sociala rättvisan firade ”en allmän
glädjefest””.
”Allt har slutat godt” och
myrslokarne jublade, ty enligt samtida
kulturbegrepp var ovationen
välförtjänt.
Själfva den ryska regeringsmakten
var lugn! Den utbytte stillatigande en
blick med sin trogna maka kyrkan, och
de tänkte båda: ”allt är godt och väl!
Det har inte händt något underverk!
Gubben har rymt, men han kommer
snart tillbaka igen !
Men de ”hulda makarne” misstogo
sig grymt, liksom också många af
bildningens representanter misstogo Ssig,
när de antogo, att sorgespelet var slut.
”Underverket”, som icke fått plats
på kulturprogrammet, inträffade, och
”gubben” vände icke tillbaka! Liksom
en fågel, som flugit ut ur buren, men
i sin flykt mot himlen träffas af ett
skott och faller maktlös till jorden, så
infångades också den från kulturen
flyende gamle på vägen af sina
hängifna ”beskyddare”. Man föreslog
hänsynsfullt den sårade örnen att
återvända i buren, men trots all sin
maktlöshet vägrade han stolt! Med
extratåg, i automobiler, på velocipeder, i
vagn och till häst, ilade kurirer af alla
nationaliteter till platsen, beundrare
strömmade till, också den "kära
familjen” infann sig, men den ”’store
gamle” var otillgänglig. Fåfängt sökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
