Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&gé nu var han färdig med
SYA ståten: det blå skärpet, den
AE röda skjortan, kepin och till
slut alla fyra medaljerna. Återstod
festkommitterades trefärgade band att
knyta om armen. Det bandet, ja!
Skulle han rifva det i trasor? Hade
man ej velat försumma honom, stadens
enda veteran, den enda som kämpat
med Garibaldi? Dock, nu hade han
grannlåten, och bra tog den sig ut. Så
hade han också fått tillfälle att gifva
sindacon ett svar, när kommitterade
med fruar bjödos till middag: tack,
men man måste ha öfverseende med
en gammal krigare en dag som denna.
Näppeligen skulle han få ro i kroppen
att sitta under tak och smörja kråset,
medan minnena stormade på från alla
de hundrade nätter under bar himmel,
då han och vapenbröderna höllo vakt
kring generalens tält, kanske vändande
på bajonettspetsen något magert stycke
getkött öfver lägerelden!
Fin harang, det där! Han skrattade
förnöjdt i sitt gråa kämpaskägg.
Upprättelsens dag var ju kommen till slut,
hvarför skulle han ej vara glad.
Fru Teresa, hon hade sagt ja till
bjudningen, hon. Ville aldrig mera
neka sindacon någonting. En gång
oigitzea by (GOOGIe
SRS
DEN BÖODA SKJORTAN,
ar SIGGE ALMÉN.
hade hon gjort det, brukade hon påstå,
nämligen den gången han friade.
Gick dropphandeln i det lilla
apoteket skralt, kom fru Teresa ihåg, att
hon kunnat vara stadens rikaste fru.
Gamle Solari skrattade. Om nu
Teresa varit rik, hvad skulle hon då
ha gjort? Sparat ytter värre? Han
kände efter i byxfickan, om han hade
i behåll de tretti lire han dag för dag,
slant efter slant smusslat undan hennes
kontroll. Tretti lire, dem skulle han
slösa bort på en enda dag, det var
afgjordt! Och han gjorde med sin
sextiofemåriga kropp, ännu spänstig trots
kulan i benet, ett muntert krumsprång,
slutande i en nästan vanvördigt familjär
komplimang för hjälteporträttet i den
stora väggdekorationen : Garibaldi, röd
och grann, omgifven af en väldig sol
af vykort, många utländska och några
oanständiga. —
Det var skumt inne i den nakna
kammaren bakom apoteket.
Ute mellan de hvita husen tindrade
julisolen. Och det brusade ett sådant
sorl från alla gator och gränder, det
var ett sådant forsande af glada
människor utför alla backar och trappor
ned mot stadens centrum, och sångerna
och ropen, skratten och trampet slogo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
