Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 TOMTAKTIEBOLAGET LUNA
”Nej, ” sade Johan och tryckte med
armbågen mot plånboken.
”Skada det. Du kunde fått köpa ett .
litet fint hus som jag kommit öfver
af ren slump. Men nu ska vi inte tala
om jobb. Nu går du upp och lägger
dig, i morgon förmiddag uträttar du
hvad du ska och sen bjuder jag på
middag på Hundkojan.”
Johan skämdes att fråga, men när
han kommit i säng låg han och
undrade om Petter bara skojade eller om
man skulle sitta till lags med hundarna
och äta middag. HKonstigare saker än
så har man hört talas om i denna stad.
Han blef lugnad dagen därpå då
Hundkojan uppenbarade sig som en
fin källarsal med ett middagsbord
dignande af allsköns härlighet som Johan
inte sett maken till sen han var på
guldbröllop. Johan blef full af andakt
som steg när Petter förde fram två
herrar dem han presenterade som
direktör Tobigeson och grosshandlare
Ekander. Johan imponerades ofantligt
af direktörens gestalt och han blef inte
alls förvånad när han fick höra honom
. på skämt benämnas fader Abraham, ty
just som en patriark såg han ut med
det vördnadsvärda grå helskägget som
böljade ner på bröstet. Direktör
Tobigeson hade en omåttligt aristokratisk
uppsyn. Ansiktet, brunt som en
chokladkaka, såg ut att ha blifvit väderbitet
bland skvadronerna i fält, örnnäsan
stack fram som ett kommandorop och
ögonlocken hängde förnämt slappa som
ett par markiser halffällda medan
godsherrn därinne tog sin lilla siesta.
Rullades de upp ibland tittade två bruna
spejande råttögon fram som ur ett par
källargluggar, men det obehag man
möjligen försporde försvann genast när en
guldbågad pincenez sattes att rida
grensle på näsryggens krön. Åren hade
något gallrat ut håret och benan, hvilken
förr skurit därigenom som en smal
bäck, hade bredt ut sig, bäcken hade
svämmat öfver bräddarna och bildat ett
stagnerande träsk midt uppe i hjässan.
Men tjusar-Nisse, som fader Abraham
förr i tiden hetat, var ännu karl att få
kvinnohjärtan att klappa och när han
med sin klackringsprydda hand strök
skägget skedde det med det lugna
medvetandet hos en man van att segra.
Som en drabant i planetens släptåg
följde grosshandlaren, liten, kutryggig
och trind, en stark Kkontrast till den
andres mäktiga profetgestalt.
Grosshandlaren hade ingen sårbar punkt ty
alla vapen halkade på denna glatta
klotrunda yta och vännerna hade inte så
orätt då de påstodo att skräddaren måste
använda halfceirkel när han skulle ta
mått på Ekander. Han var hoprullad
som ett nystan och hufvudet låg
nersjunket mellan axlarna där det tittade
upp likt landsvägsriddaren på lur
nedanför dikeskanten. Man såg bara det
knollriga cherubhåret och ett par
barnafromma ögon blanka som glasknoppar.
Sådana voro de vänner Petter haft
med sig till bordet. Johan som fruktat
att komma i slang med svärdslukare
och taskspelare lade bort sin oro i så
rejält sällskap och släppte sin
försiktighet ut på grönbete medan han njöt af
de kostbara rätterna och det röda
vindrickat som han emellertid bara drack
för artighetens skull. För godt var det
då inte. För resten lyssnade han till hur
de andra pratade och det var då ena
storkaxar att gå an, växlar och reverser
och inteckningar och hypotek dansade
ur mun på dem och om tusenlapparna
talte man som de varit snusstrutar. När
man kommit till kaffet och punschen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
