Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 TOMTAKTIEBOLAGET LUNA
mark så mycket ni vill, alldeles gratis,
all-de-les gra-tis säger jag. – Mina
herrar, ” — fortsatte han, och höjde
punschglaset, ”är det inte för
besynnerligt att trots den febrila kamp för
tillvaron — the struggle for life — som
dagligdags råder här kan det genom
en underbar ödets slump foga sig att
ett område som ligger så att säga
alldeles inför våra ögon lämnas oberördt
och obeaktadt af all världens
spekulanter. Tobigeson har inte märkt det,
Ekander har aldrig tänkt att lägga
vantarna på det.”
Fader Abraham spetsade öronen.
Kunde Jeff ha snokat reda på något?
Jeff gjorde en konstpaus hvarunder han
framställde en vördsam förfrågan om
cigarrerna herrarna tagit in voro
fabricerade af fönstervadd. Dom smakte
iante stort bärtre — ” Och ändå,”’
fortsatte han ändtligen, ”vågar jag påstå att
ingen plats har en mera lysande — ja
jag säger verkligen lysande framtid för
sig än denna. Alla fördelar har den på
sin sida. Den ligger fritt och för sig
själf, ostörd af alla grannar. Dess mark
är för att citera den store ryske
författaren ny jord, ty ingen har i
mannaminne brukat den.”
”Då är det allt skräp med den
också, ” inföll Johan.
”Unge man, dear mister Wilson —
hvad heter ni för resten? — Jonsson,
godt det tilltalar mig, jag hade en gång
en vän i Minneapolis som hette
Jonsson, han kallades skyskraparen för han
var puckelryggig men det hör
egentligen inte hit. Det ligger helt enkelt
millioner och slumrar i den marken.”
”Men hvar har du det där
underbara stället?” frågade grosshandlaren.
Jeff tog upp plånboken och plockade
därur en fotografi ur en tidning.
Fader Abraham tittade öfverraskad
på illustrationen.
”Det är ju —”
”Ja,” afbröt Jeff, ”alldeles riktigt
det är tomtaktiebolaget Lunas stora
domän.”
Johan kunde inte riktigt förstå
hvarför stämningen i ett slag blef så ohejdadt
munter. Man skrattade och skålade och
gratulerade Jeff till hans storartade
fynd. Johan var med och drack, fast
han fattade inte att det var så mycket
att jubla åt. Egendomen såg, det lilla
han fått tillfälle att se, ut som en oländig
myr med några svarta bläckplumpar på.
”Och nu, mina herrar,” sade Jeff
när han till slut fick ordet igen, ”får
ni väl ge mig rätt i att det är en rent
idealisk plats jag hittat på. Den har
alla fördelar på sin sida. Inga
gränstvister, inga otillbörliga utskylder, inget
baggböleri, inga strejker, inga
unghinkar. Samtidens oroliga läror
mottagas där med isande tystnad, allt går
fridfullt och stilla sin jämna gång –”
”Och aktar inte på hundskall.”
”Mycket riktitg, bror Ekis. Det är
ett underbart land med härliga
företräden.”
”Kostnadsfritt lyse lär ingå i
förmånerna, ”” stack fader Abraham in som
inte ville sakna sitt lilla bidrag.
””Jo men,”’ interpellerade Ekander,
”förekommer det inte väl mycket
nattarbete ?”
”Old boy, har du nånsin försport
någon klagan därifrån?” replikerade
Jeff.
”Det var rent obegripligt sånt fint
ställe, ”” sade Johan, som ock ville ha
en syl i vädret. ”Där är väl så mycket
folk som ärter i en tunna.”
”Nej, ” sade Jeff,
”kommunikationerna ha varit skrala hittills. Och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
