Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 HILMA SÖDERBERG
rättar att jag mår bra, och du säger
att din hälsa är det som vanligt ej
mycket bevändt med. Dessutom ger
jag några korta upplysningar om hur
jag arbetar och hur somliga yttre
förhållanden äro, hvilka som ha dött och
hvilka som ha gift sig. Du bör inom
parentes ha familjeförhållandena här
hemma ganska klara för dig. Du talar
också om ditt arbete fast ännu
knapphändigare än jag, och jag skulle ej
veta så särdeles mycket om ditt lif,
ifall jag icke såg ditt namn i
tidningarna ibland.
Ett par gånger har jag äfven hört
dig muntligen omtalas af föreläsare,
som besökte folkhögskolan. De
frågade nämligen, vid hörandet af mitt
namn, om jag var en släkting till
Gabriel Ramsell i Stockholm. Den
ene af dem, det var för öfrigt
professor Brunius, som du säkert känner,
eftersom han är gammal föreläsare
vid Arbetarinstitutet, kallade dig en
»ung förmåga».
Orsaken hvarför jag i dag skrifver
till dig i akt och mening att bättre
tillknyta banden mellan oss, är den
att jag från och med sistförflutna
vecka liksom börjat en ny tidräkning.
I fredags skrefs kontraktet som gör
mig till arrendator af gården, och
härefter är jag nu fast bosatt här.
Faster ville ovillkorligen att det skulle
ordnas så, på det att jag måtte få
en slags yttre ställning. Men eljest
är ju det uteslutande komiskt,
eftersom jag ingenting alls äger, och hon
dessutom haft stora utgifter för mig
snart sagdt hela mitt lif. Men det har
först och främst varit hennes önskan
att jag skulle genomgå såväl
landtbruks- som folkhögskolan och
därjämte gå som elev på Vikarbo. Faster
tycker att man ej kan få nog med
kunskaper, och när jag nu en dag
skulle sköta om jordbruket här, var
det ju förstås endast bra att jag fick
lära mig en del. Själf har jag ju varit
så lycklig och tacksam att det icke kan
beskrifvas, och jag skall också göra
hvad jag kan för att icke svika fasters
förväntningar.
Det är för resten obegripligt att
hon redt sig så som hon gjort under
dessa år och med endast Homan till
hjälp. D. v. s. som ordinarie dräng
på gården ; lös hjälp ha de ju fått ha
därjämte. Kasper Strid har gjort
många goda dagsverken här; han är
ju en enastående arbetare, bara han
låter bli att dricka. Men det var väl
ändå en lycka att farbror dog, skulle
han ha lefvat tills nu, hade det
natur
- ligtvis icke varit en smula kvar.
Det är säkert icke många som gått
igenom så mycket som faster; hon
låter det dock icke tynga på sig, och
hon är ovanligt intresserad af allt som
försiggår samt har fullt moderna
åsikter i fråga om hur ett jordbruk skall
skötas. Men som hon varit klen, har
hon ju ingenting vidare kunnat göra i
verkligheten, fast det bör sägas, att
gården på alla sätt är i bättre skick nu
än då farbror föll ifrån. Det mesta
låg ju i lägervall då, och det lefdes på
skogen, som nu smält ihop till biten
mellan Långtjärnsberget och Backa
fäbodar, hvad säljbart timmer
beträffar. Vedskogen är ju ännu
någorlunda god, och det är på försäljning
från den, som faster fått de reda
penningar hon behöft. Afkastningen från
ladugården har ej varit att skryta
med ; de ha följt den gamla
slentrianen att separera, då det ännu inte
finns ett andelsmejeri. Tanken på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
