Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERR JOAN
hon var så fullständigt ur stånd att fatta,
det sårade honom. Det påminde
honom med alltför stor skärpa om
det gradvisa nedåtgåendet i hans lif:
donna Aurelia di Roccasantas
resemarskalk, Fremdenfährer, nådehjon hos
fru Rosa i p. & h. Suisse. Nådehjon,
fattig, kraftlös, lungsjuk, delande rum
med en papegoja.
”Jacques är gentleman, är du?”
Och den förbannade hissen!
Han fick hjärtklappning, så snart
han såg någon stelbent gammal dam
längtansfullt koxa upp mot den
halsstarriga, mellan himmel och jord
sväfvande tingesten.
Han brukade citera en
pariserläkare, en stor men förlegad
berömdhet :
”"Ingen motion kan jämföras med
den att gå i trappor.”
Det var detsamma som en
alpbestigning, en alpbestigning i hemmet,
påstod han. Och han skämtade icke utan
en viss bitterhet med de gamla damer,
som stånkade för hvarje trappsteg och
hvilade vid hvart femte. Han kunde
öfver hufvud taget icke fördra dessa
åldringar, som luktade förfall, som
kringsväfvades af upplösningens fräna
och unkna ångor. Dessa nyfikna gamla
skator, som sträckte sina förtorkade
kroppar öfver bordet och hest och
hörbart för all världen hviskade:
”Hvem är han egentligen, den där
Joan?”
”En gammal vän till mig,” svarade
fru Rosa. Så mycken takt hade hon
verkligen.
Nej, han föredrog afgjordt
ungdomen. —
Ungdomar, som icke frågade efter,
hvem han var, men som tacksamt
mot
107
togo hans lärdomar och med
förtjusning lyssnade till hans små anekdoter.
Hans rika samlif med donna
Aurelia hade bragt honom i mer eller
mindre intim beröring med den
resande societeten, den europeiska. Han
hade studerat dess lagar och
föreskrifter, och nu gaf han dem åt ungdomen
i form af smakligt och pikant serverade
anekdoter. Och anekdoter som voro
kryddade med namn, verkliga namn.
Dock aldrig med donna Aurelias.
Det var förtjusande att få berätta
små historietter för unga flickor! Joan
afgudade unga flickor. Hvar och en
har ju sin svaghet.
Hvarje morgon mönstrade han sin
garderob, njöt af dess rikedom. Under
en half timmas tid valde han,
komponerade dagens dräkt. Och hans första
promenad gällde en viss
trädgårdsmästarfru, som för hans sirliga och
bedårande hälsnings skull skänkte honom
dagens knapphålsblomma. Nu var han
rustad.
Han erbjöd sina ridderliga tjänster.
Kustens skönheter kände han ju och
var en ciceron utan like. Och det var
icke blott den lilla buktens vackra
punkter han beskref och
demonstrerade. Hans fantasi förde honom från
rosenhäck till rosenhäck, öfver det
blånande hafvets bukter, från den ena
famösa bergstoppen till den andra, från
den ena parfymdoftande kursalen till
den andra. Och den klara milda luften
mättades af vackra kvinnors doft,
fylldes med förtjusande, fjärilsvingade små
skandaler.
Men ingenting anstötligt!
Å, han skulle väl förr ha — Att
gifva en ung flicka ett fränt ord, en
oblyg detalj — aldrig! Det var ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
