Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERR JOAN
Det insåg Joan. Och han var
mycket rädd.
Han beslöt ställa sig portierns
fordran på oinskränkt och odeladt
herravälde öfver de kvinnliga tjänstehjonen
till efterrättelse. Och han beslöt att
om möjligt tillmötesgå fru Rosas
önskningar beträffande Maurice’s
äktenskap.
Han utvalde en trettio—trettiofem
års fröken, förmögen utan tvifvel,
regelbundna drag, solid om också icke
smakfull klädsel.
Att damen i fråga var särdeles
giftaslysten behöfde icke betviflas. Joan
har lodat vattnet och funnit djup
tillräckligt för snart sagdt hvilket fartyg
som helst. Till verket alltså!
Och Maurice skred till verket. Med
en maskins precision utförde han det
arbete mästaren förelagt honom. Och
med en maskins själlöshet och
känslolösa, äckliga beredvillighet ! Joan kunde
vara nöjd, han blef åtlydd i detalj.
Maurice exponerade sin ungdom och
skönhet.
Joan vämjdes.
Och hvarje kväll upprepade Jacque’s
sin infama fråga. —
Djur som djur. Hur de fördes
samman var likgiltigt. Jo, om damen i fråga
haft en gnista intelligens, en smula
behag, ett godt hjärta, öfver hufvud taget
någonting personligt, älskvärdt —
Men en resande höna — bah!
Han tvådde sina händer. För
resten var det nödvändigt. Fru Rosa
hade sagt, att om icke Maurice’s affärer
inom kort klarerades, så måste hon
söka förstora sina inkomster genom
att på ett eller annat sätt ”rycka upp”
h. & p. Suisse. Huset skulle
renoveras o. s. v. Med andra ord: hissen
skulle sättas i gång. |
109
Joan förstod, att detta var ett
ultimatum.
Och det var därför med verklig
tillfredsställelse han bevittnade Maurice’s
framsteg. Damen tycktes redan ha
tagit sitt parti. Hon tillät, att Maurice
gjorde utgifter för hennes räkning.
Hon tog till och med emot presenter,
rätt värdefulla saker.
Joan drömde om synnerligen
angenäma ting. Han drömde om
skilsmässa från papegojan, han drömde
om ett nätt litet rum i andra våningen.
Med fönster åt hafvet, med frisk luft,
frisk luft för de sjuka lungorna. Och
drömmarna gjorde honom dumdristig.
Han, Joan, började tala om hissen!
Borde den ändå icke repareras?
Men öfvermod går före fall. Slaget
kom obevekligt och förkrossande. Man
gjorde nämligen en fatal upptäckt. Den
utvalda var redan maka och mor, en
lycklig maka och mor, som tillbragte
sin semester på Rivieran, inkognito.
Bref och tidningar poste restante.
Portiern hade alltid funnit det
underligt, att damen icke mottog någon
post på hotellet. Men det var så dags
att komma med det nu!
Joan var djupt förödmjukad. En
så vanlig, så banal företeelse hade han
misstagit sig på. Han, kännaren!
Hur skulle han nu kunna försvara sin
plats, sin Jilla skrubb? Drömmen om
ett rum med frisk hafsluft var
naturligtvis bortsopad. Drömmen om
skilsmässa från papegojan. —
Detta infama djur! Han hade lärt
sig hosta. Jacques, papegojan: Herr
Joans nattliga attacker hade tydligen
imponerat på honom. Gud vet, hur
länge han i hemlighet studerat och
öfvat, innan han en förmiddag
framträdde inför offentligheten med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
