Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
I hennes hjärna fanns icke en redig
tanke, tills hon med ens blef medveten
om att hennes ena hand hvilade mot
ringledningen. Hon satte tummen
kraftigt mot knappen. En gäll ringning
skar genom det så här på
lördagskvällen så godt som utdöda pensionatet.
Hon sade:
”Släpp mig.
ringde.”
Han gjorde så och satte sig upp
samt stirrade förvånad omkring sig med
ett barns yrvakna blick. Så gick han
upp för att taga sin rock.
”Hvilken afskyvärdt svängd rygg
han har, som ett S, tänkte hon. Det
Det var jag som
ANNA LEVERTIN
är något af pig-don Juan öfver honom !
Att jag aldrig sett det förr.”
Men när han fick på sig sin vida
öfverrock och stod där i dörren med
hatten i hand och ett svårmodigt leende
öfver läpparna, såg han åter så vacker
och älskvärd ut, att hon hade svårt att
hålla tillbaka tårarna. Hon visste inte
själf om hon grät af harm eller
missräkning.
Men han mumlade med en
smärtsamt bedröfvad och förebrående blick
ur sina violblå ögon:
”"”Och jag som drömde om litet
sympati. ”
(SCCARIm
D - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
