Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARKEN 1
Ett lyckligt barn jag krossat utan skoning,
en fattig ödmjuk glädje bar jag röfvat
— det är en ting, som kräfver lång försoning,
min själ är vek, mitt bjärta är bedröfvadt.
Det kvällas redan, mörkare det skymmer
och dunkel faller öfver lind och björk.
Så faller skuggan af ett gömdt bekymmer
på själens drömmerier tung och mörk.
Den tysta skogen stirrar öfver muren
— hban är den vida ödslighetens son.
Den gåtfullt skumma botande konturen
för bud af bvad? — till hbvem > — och hvarifrån?
Ifrån det obekanta öde vida,
som ej görs ljust af någon tankes bloss,
oändlighetens bud i mörkret skrida
och skräck och ångest bviska de till oss!
Det är för mörkt i detta dystra börnet,
för ödsligt skymmande för ensligt tyst,
min själ är skum, i bjärtat sitter törnet,
en mjältsjuk ande har min panna kysst!
L
här bildar ån en våldsam katarakt,
där öfver bhällar vilda vågor forsa
och bäftigt brottande med pbatets makt
de vreda bvirflarna hvarandra korsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
