Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU HOLM
det dock genast beredvilligt passage för
fru Holm och utan att någon dristade
sig indraga henne i den säkerligen an-.
genäma konversationen. Och stod en
dörr på alltför vid, generande gafvel,
drogs den artigt tillbaka för att
framsläppa henne och utan det annars så
vanliga : ”’stig in och sitt en stund.’”
Hennes oföränderliga af som det
tycktes intet berörda lugn och i själfva
hållningen liggande nästan omärkliga
afvisande var den passersedel som röjde
henne väg genom både yttre och andra
hinder. Och så var hon så punktlig
att hon tjänade som ett slags tidmätare
för den mera samvetsömme försumlige.
— ”Nej, se, där kommer fru Holm,
då är Bergström snart här, så det är
bäst jag sätter på maten,” eller: ”Ah,
se, där, kommer Holmskan, så måste
man väl in och ta vara på smulorna,”
ljöd det och betydde att respektive
talarinnors män strax därefter skulle
komma och fordra hvad som var lika
mycket en rätt som ett behof efter
dagens möda om hus och hem.
Men en dag klickade denna
tidmätare. Fru Holm uteblef. Och likaså
nästa dag. Men på den tredje dagens
morgon, just sSom man stod i begrepp
att vidtaga åtgärder för att få se henne
igen, uppenbarade hon sig åter. Och
denna gång bar hon den kolossala
korgen i handen, i stället för på armen,
och hon bar den så försiktigt som var
den full af ägg, porslin eller liknande
ömtåligt. Äfven hennes gång var en
annan än den vanliga och hon hade
blifvit blek och allvarlig.
Men lika lite nu som förut vågade
någon af sig själf hejda henne och
undra och fråga om hon varit sjuk eller
hur det var fatt. Och då hon vid
sedvanlig tid på kvällen återvände och
183
hvarken korgen eller annat vid henne
saknades ägnades hon ingen annan
uppmärksamhet än den vanliga.
Men tidigt påföljande dags
förmiddag stannade en enspännare utanför cet
gamla huset och en doktor, som alla
sade sig kunna se att det var, steg ur
och frågade hvar kantor Holm bodde.
— ”Hur högt upp, menar jag, ” sade
han. — En kantor Holm!?! — Det
fanns det ingen som visste. Man bara
stirrade på frågaren. Kantor Holm!
— Nej, sade slutligen en, där bodde
ingen kantor Holm. Jo, påstod doktorn
och jämförde numret på huset med ett
på ett papper han framtagit, där måste
bo en herr Holm. Nej, men en fru
Holm bodde fyra trappor opp. — Nå,
så var det väl bäst att se på henne då,
menade doktorn i lätt ton och begaf sig :
dit upp. _
Man var så öfverraskad af frågarens
plötsliga uppdykande och hastiga
försvinnande att man först en god stund
efter det han försvunnit uppför
trapporna kom sig för att närmare
öfvertänka hvad han frågat efter. — Herr
Holm! En kantor Holm! — Det måste
man verkligen ha klarhet uti! Det
kunde inte bero bara på ett misstag, ett
missförstånd att han så där tog en
kvinna för en karl. Nej, här låg annat
under !
Men när så de djärfvaste skyndade
efter honom och knackade på fru
Holms dörr under erbjudandet af hjälp,
afvisades den höfligt och bestämdt
innanför den stängda dörren. Det
eggade nyfikenheten och gjorde den
fullt vaken. Och om den ändå inte
genast blef tillfredsställd och man var
lika klok som förut, så lät man sig nu
inte nöja därmed. — Det utbredde sig
en oro öfver hela huset, den drog
ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
