- Project Runeberg -  Bonniers Månadshäften / 1911 /
195

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

REVYER UNDER GAMLA DAGAR OCH NU 195

Talet om vårrevyen här ofvan för
tanken till sommarrevyerna och den första
egentliga sommarrevyen importerades från
Göteborg af dir. Ranft. Eric Sandberg,
en ovanligt lycklig kuplettist, ändrade om
en äldre Göteborgsk nyårsrevy, och vi
fingo > Spökerierna vid slottet>, uppförd
på Djurgårdsteatern 1893. Den gick med
ovanlig framgång, men hvilka förmågor
förde icke fram den!

Anna Rustan, som på Mindre teatern
i världen gjort en hel del hänförande
figurer i Hodells revyer, sjöng här en
kuplett - om =
teaterobligationerna, Oscar Byström
spelade Faust, Bruno
Mefistofeles, och som en morsk
norrman framträdde själfve Gustaf
Ranft, hvarjämte roller
spelades af Eliason och en hel
hop andra. Ej
förglömmandes hr Anders de Wahl som
en glad beväring, »En
uppgående sol», hette uppgiften,
profetiskt nog, på
programmet. En oförglömmelig typ
gjorde desslikes hr Axel
Hansson, på ett rent af
oförlikneligt sätt sjungande kupletten
om försvarets försakelsevecka
med kupletten »Det är så
grufligt ljufligt att försaka», med
refrängen : »taludeluttantej ».

I en balett som glänste upp stycket,
uppträdde bl. a. de betagande systrarna
Lisa och Stansa Gottschalk, sedermera
fruarna Ranft och Gibson. Alla med lif
och lust utförande sina lätta, glada
uppgifter.

Åtet därpå framfördes ånyo en sommar:
revy af samme författare, men med mindre
framgång. Försöket var emellertid gjordt
och det berodde tydligen enbart på
revyens egen bärighet, ty publiken var
synbart med på den lätta sommarkosten,
liksom den varit med på den lätta
nyårskosten.






Helfrid Lambert
i »Den stora strejken>.

Det kommande försöket gjordes af
direktionen för Tivoli, närmast på dir.
Anshelm Bergs initiativ. Men trefvande och
försiktigt.

Det engagerades ett antal goda
artister från ””teatrarna på en månad och
revyen skrefs af märket E... N...
samt kallades »Vid polen». Den var
briljant uppsatt med bl. a. en charmant
dekoration af Carl Grabow och gick sin.
bestämda juli månad, hvarefter det
Genéeska balettsällskapet utfyllde säsongens
sista månad med pantomimer.

1 jan. 1899 blef ett
bemärkelseår för Södra teatern,
i det nämnda scen, öfver
hvilken så många brokiga
revyfigurer under 1860—70
och början af 1880-talet
dansat fram, nu upptog en revy
igen. Den hette »>Den stora
strejken» och var en
Norlanderrevy, samt gick nära
100 gånger. Orsaken till
denna framgång, en
framgång som för öfrigt ställde
teatern på starka ekonomiska
fötter, var nog alldeles
särskildt den i stycket inlagda
kväsarvalsen, med ett öfverlägset godt humör
dansad af fru Helfrid Lambert och
fröken Hildegard Ohlsson, sedermera fru
Harring. Denna dans förekom i midten
af stycket, men det slog aldrig fel att
ej de bägge damerna skulle in extra
efter föreställningens slut och mottaga
publikens hyllning.

Året därpå var det revy, sekelrevy,
nere på Vasateatern, men publiken visade
sig mera sentera fröken Borgström och
herr Gustaf Fredrikson i förpjäsen, »Låtom
oss skiljas», än herr Nyblom i
spetsbyxor i efterpjäsen, och sedan har gamla
Vasan varit utan revy.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:27:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonnierma/1911/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free